Schizofreni verkar ha blivit en lindrigare sjukdom de senaste fyrtio åren, när man ser på kliniska tester. Samtidigt, om man ser på individen, så blir symtomen också lindrigare med åren. Är det olika mekanismer i båda dessa förbättringar?
Det är troligtvis flera mekanismer skulle jag tro. Sjukdomen har blivit lindrigare genom att man upptäcker och behandlar i ett tidigare skede, har mer integrerande behandling, inte isolerar individen från samhället, har utvecklat både den psykosociala och den medicinska behandlingen och differentierat diagnoserna. Symtomen brukar mildras med åren, det mest akuta klingar av, livskvalitén kan vara relativt hög och en viss anpassning till sjukdomen sker också. Det senare kan naturligtvis hänga ihop med hur man blivit behandlad och bemött i unga år, men jag tror det är olika mekanismer.
