Hej!
Jag studerar till undersköterska, med specialisering inom psykiatri och är väldigt fascinerad av schizofreni. Jag har funderat på varför vissa personer med schizofreni klarar av att studera, hitta partner och leva ett normalt liv medan andra misslyckas i detta? Vad beror det på? Påverkar behandlingsmetoder? Jag har också tänkt på att personer med schizofreni ofta inte tål ljud, men samtidigt blir hjälpta av musikterapi? Har du någon förklaring till detta? Tack så mycket!
Din fråga är väldigt viktig och kopplad till både vilken typ av schizofreni man har, när man insjuknar och vilken behandling man får. Det är lätt att tro att det är livslångt handikappande med så svåra symtom som patienter med schizofreni har, till exempel att inte uppfatta verkligheten korrekt, att känna sig förföljd och vara känslig för omgivningens reaktioner. Vi fann ganska tidigt i vår forskning att cirka 20 procent bara har en episod med svåra psykossymtom och sedan kunde leva ett normalt liv, speciellt om de inte utsatte sig för för många nya situationer eller omvälvande krav på anpassning. Om du specialiserar dig inom psykiatri har du säkert sett att både kognitiva resurser, svårighetsgrad av symtom och socialt nätverk och stöd påverkar hur man klarar sig. Vi har ju idag också effektiva läkemedel, såkallad neuroleptika, som i de flesta fall har bra effekt. Ett problem som vi forskar på nu är varför cirka 30 procent av patienterna inte svarar på medicin, har de en speciell genuppsättning? Patienter med schizofreni är oftast känsliga för vad vi kallar 'hög stimulusintensitet', höga ljud, folksamlingar med mera. Kanske musikterapi ändå är en mer 'ordnad' stimulans och hjälper till att lugna tanke och hjärna. Jag har ingen mer sofistikerad teori för detta, men vet att musikterapi och även dansterapi har visat sig hjälpa vid både schizofreni och autism. Lycka till med ditt yrkesval!
