Adhd - olika från person till person
Adhd är ett vanligt funktionshinder som drabbar cirka fem procent av alla barn och oftast finns kvar i vuxen ålder. Diagnosen är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor, men mörkertalet bland tjejer är förmodligen stort.
Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, som betyder ungefär uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem.
Vad innefattar adhd?
Adhd är egentligen ett samlingsnamn som även omfattar add och damp. Add är adhd utan hyperaktivitet med tyngdpunkt på uppmärksamhetsproblem. Damp är adhd i kombination med dcd (Developmental Coordination Disorder). Dcd kännetecknas av stora motorikproblem och ibland perceptionsproblem.
Personer med adhd har ofta även andra neuropsykiatriska funktionshinder såsom Tourettes, Asperger eller tvångssyndrom. Det är också vanligt med inlärningssvårigheter och läs- och skrivproblem.
Symtom vid adhd
Adhd yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet. Svårighetsgraden och typen av problem varierar från person till person.
Kärnsymtom på adhd:
Uppmärksamhetsproblem
- Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.
Impulsivitet
- Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet.
Överaktivitet
- Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.
En del personer med adhd har bara ett av kärnsymtomen medan andra har flera. Personer med damp (adhd+dcd) har dessutom problem med motorikkontroll och ibland perception. Hos personer med add saknas överaktiviteten helt. De har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt.
Diagnostisering av adhd
En adhd-diagnos är en förutsättning för att få hjälp och stöd, men för att undvika att normaltillstånd diagnostiseras som funktionshinder är diagnoskriterierna för adhd mycket stränga. För att avgöra om en person har adhd görs en noggrann utredning av psykolog, läkare och om det gäller ett barn även en pedagog. Ibland medverkar även andra yrkesgrupper, såsom logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Utredningen består av medicinsk undersökning, olika tester samt intervjuer med personen som utreds och anhöriga. Om det gäller ett barn intervjuas även förskole- eller skolpersonal. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man bedömer både den aktuella situationen och symtom under uppväxten.
Det främsta syftet med utredningen och diagnostiseringen är att skapa förståelse för personens förutsättningar och på så sätt lägga grunden för ett lämpligt bemötande från omgivningen.
Att leva med adhd
Personer med adhd behöver en välstrukturerad vardag. Krav, förväntningar och miljö behöver anpassas för att undvika stress och överbelastning. Psykosociala insatser och medicinering brukar minska problemen vid adhd ordentligt. Psykosociala insatser kan vara anhörigutbildningar, anpassning av skol- eller arbetsmiljön och annan hjälp med vardagen. Medicinerna som används är små doser av centralstimulerande medel. Det har dämpande effekt på kärnsymtomen och få biverkningar. Omgivningen spelar en avgörande roll för hur allvarligt funktionshindret blir. En förstående omgivning underlättar vardagen för de drabbade och ökar chanserna till förbättring.
Källa: Riksförbundet Attention
