Opioidabstinens

Vad är opioider?

Opioider innehåller ämnen från opiumvallmo eller artificiellt framställda ämnen med liknande effekt. Gemensamt för opioiderna är att de stimulerar vissa receptorer (bindningsställen) i hjärnan. När dessa opioidreceptorer stimuleras får det en rad olika effekter. Den viktigaste är smärtlindring kombinerat med avslappning och en känsla av välbefinnande. Även hjärta och mage lugnas.

Morfin, som är en opioid, är ett viktigt läkemedel och den mest effektiva av alla kända smärtstillande mediciner. Det finns andra vanliga läkemedel som innehåller kodein eller tramadol, som tillhör samma grupp men är som svagare än morfin. Heroin är en stark och snabbt verkande opioid som används som drog. De flesta heroinmissbrukare injicerar heroin direkt i blodet.

Vad är abstinens?

Vid regelbunden användning av opioider bildas fler opioidreceptorer i kroppen och det utvecklas tolerans mot opioider. Det innebär att man måste ta allt större doser för att uppnå önskad effekt. Om kroppen har vant sig vid att receptorerna är fyllda med opioid, får man symtom när opioider inte tas. Dessa symtom kallas för abstinens. Abstinens kan också förekomma vid beroende av andra droger, såsom alkohol.

Typiska symtom på opioidabstinens är ångest, oro, huvudvärk, svettningar, gäspningar, rinnande näsa, lätt utvidgade pupiller, tårar och gåshud.

Vid svår abstinens är de typiska symtomen sömnlöshet, magont med diarré, illamående, influensaliknande symtom med hög puls, frossa, feber, smärta i kroppen och stora pupiller.

Behandling av opioidabstinens

Opioidabstinens varar i 2–3 dagar efter att opioiden har börjat lämna kroppen. Vid opioidabstinens kan man känna sig väldigt sjuk, men det är vanligtvis inte farligt. Undantaget är om hälsan är nedsatt av andra skäl, eller om man samtidigt har använt andra droger, som alkohol eller lugnande medel (bensodiazepiner).

Behandling kräver ofta inläggning på sjukhus, men lindriga fall kan ibland behandlas i öppenvård. I öppenvård kan det dock vara svårt att hålla sig ifrån droger. De flesta heroinberoende patienter har gått igenom abstinens på egen hand många gånger, men när symtomen är starka behövs ofta hjälp.

Om man har haft ett långvarigt heroinberoende kan opioidreceptorerna ha förändrats för gott. Då behövs behandling med långverkande opioider som, buprenorfin eller metadon, för att motverka abstinenssymtomen, utan att ge berusning. Samtidigt behövs stöttning och psykologisk hjälp. Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (förkortas LARO) innebär att man under kontrollerade former, inom beroendevården, får sådana långverkande opioider i kombination med rehabilitering avseende social situation, boende och sysselsättning, ofta i samverkan med socialtjänst.