Narkotikaberoende, behandling

Hur undviker man beroende?

Läkemedelsanvändning kan ha övergått till beroende när man känner att man inte klarar sig utan läkemedlet och när man hela tiden måste ta större doser för att uppnå samma effekt som tidigare.

Fysiskt beroende beror på att nervbanor i belöningssystemet i hjärnan ändras. De reagerar inte längre på normala aktiviteter, utan nerverna ger bara belöning när man använder läkemedlet.

Beroende är vanligtvis ett långvarigt och ihållande problem, vilket innebär att man även efter en behandling lätt kan falla tillbaka i gamla vanor. Om man känner att man har eller är på väg in i ett drogproblem finns hjälp att få.

• CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Här finns råd och information om drogberoende.
• NA, Anonyma Narkomaner Sverige. Detta är en självhjälpsrörelse som baseras på tolvstegsrörelsens behandlingsstrategi.

Nästan alla personer med beroende förnekar sitt problem, särskilt i tidiga stadier. Det är därför inte ovanligt att familj, vänner eller arbetskollegor är de som först föreslår att man ska söka hjälp.

Vilka behandlingsformer finns?

Vilken behandlingsform som är bäst beror på många saker – vilken drog man är beroende av, graden och varaktigheten av beroendet och den egna viljan att bryta det. Eftersom det är lätt att falla tillbaka i ett beroende är det ofta nödvändigt med uppföljning efter avgiftning i form av samtalsterapi, antingen i självhjälpsgrupp eller med en terapeut. Behandlingsupplägget beror på vilka droger som man är beroende av.

Ämnen som dämpar det centrala nervsystemet. Lindriga abstinenssymtom är rastlöshet, ångest, svettning och sömnsvårigheter. Svåra abstinenssymtom är hallucinationer, skakningar, epileptiska anfall, dehydrering (för lite vätska i kroppen) och trötthet. Svår abstinens med plötslig och kraftig förvirring (delirier) kan vara livshotande. Att minska doserna gradvis kan ofta vara det bästa sättet att komma ur beroendet. Ofta behövs också insatser från sjukvården för att behandla abstinenssymtom på ett säkert sätt.

Ämnen som stimulerar det centrala nervsystemet. De vanligaste abstinenssymtomen i den här gruppen är depression, trötthet, oro och ett starkt drogsug. I vissa fall kan suget bli så starkt att det utlöser självmordstankar och självmordsförsök. Stöd från familj och vänner under avvänjningen, samt eventuellt mediciner mot abstinens och andra symtom är viktiga åtgärder i nedtrappningen.

Opiater. Abstinenssymtom vid opiatberoende kan variera kraftigt med allt från rinnande näsa och ökad svettning till sömnlöshet, ångest, hög puls och högt blodtryck, skakningar, magsmärtor, kräkningar och diarré samt skelett- och muskelsmärtor. Vid svårt beroende kan läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende (LARO) bli aktuellt. 

Hur kan man förebygga drogberoende?

Bland det viktigaste är kommunikation. Om man har problem att hålla dig till doseringen av utskrivna läkemedel bör man diskutera det med sin läkare. Då kan man tillsammans göra något åt problemet istället för att behöva komma med undanflykter och lögner.

Detsamma gäller mellan ungdomar och vuxna. Föräldrar bör prata med sina barn om risker med droger och drogberoende. Föräldrar måste också lyssna på sina barn och vara stöttande i svåra situationer, till exempel när det gäller att stå emot grupptryck. Det är också viktigt att vuxna föregår med gott exempel och inte själva missbrukar varken alkohol eller medicin. Barn till föräldrar som har ett lättvindigt förhållande till alkohol och droger har ofta lättare för att utveckla drogberoende. På det hela taget är starka band och ömsesidig respekt mellan föräldrar och barn en viktig förebyggande faktor.

Vad kan du göra för att förbli drogfri efter avgiftning?

Det är lätt att falla in i gamla vanor och gamla miljöer efter avgiftning, men det finns stöd och hjälp att få för att motverka detta.

Personal inom vård och socialtjänst. Både anställda inom socialtjänsten och sjukvården kan vara till stöd och hjälp för att förhindra återfall.

Behandlingsprogram. Det finns en rad behandlingsprogram, varav många involverar också de närmast anhöriga. Vissa är i form av regelbundna möten, och andra i form av behandlingsupplägg där man är inskriven på ett behandlingshem. För vissa tillstånd finns också läkemedelsbehandling som sjukvården ansvarar för.

Självhjälpsgrupper. Detta är vanligtvis grupper vars metod bygger på Anonyma Alkoholisters (AA) tolvstegsprogram (det finns motsvarande grupper för narkotikamissbruk, NA) där man får träffa människor i samma livssituation som en själv.