Hans tog sig ur sitt alkohol- och drogberoende

– Jag började dricka som väldigt ung. Min första fylla hade jag som 14-åring. Jag umgicks med något äldre grabbar som kanske inte var det allra bästa sällskapet. Jag gillar inte att man skyller sitt beteende allt för mycket på sin barndom och uppväxt, men visst tror jag att mitt tidiga alkoholmissbruk delvis berodde på rådande hemförhållanden, berättar Hans Johansson för Netdoktor.

Tillsammans med sin äldre bror växte Hans upp i en familj med en alkoholiserad pappa som i onyktert tillstånd ofta slog och misshandlade båda sönerna och mamman i familjen. När Hans äldre bror introducerade honom för alkohol fick Hans liksom en uppenbarelse att det onda och obehagliga trycket inne i bröstet försvann.

– Jag var ju väldigt ung, och enormt ledsen i själen. Jag skolkade och misskötte mig i skolan, ett riktigt problembarn så att säga. Och saken blev inte bättre då lärarna försökte prata med mina föräldrar, eftersom jag då fick bli varse vilken värdelös unge jag var när mamma och pappa kom hem från utvecklingssamtalet. Man kan sammanfatta mina unga år som ett helvete.

Sedan ungefär 15-årsålder festade och drack Hans tillsammans med storebrorsan och hans kompisar ett par gånger i månaden. Men detta till trots lyckas han ta sig igenom skolan och utbildade sig till snickare.

– Av någon mystisk anledning har jag alltid haft en viss fallenhet för att arbeta med händerna och då särskilt snickeri. När jag var färdigutbildad fick jag en del jobb vilket innebar att jag kunde skaffa mig en egen lägenhet och flyttade därmed hemifrån. 

Han berättar att det var en enorm befrielse men samtidigt hade han dåligt samvete över att hans mamma blev kvar i hemmet.

– Mamma var väl inte heller alltid en ängel men hon var ändå kärleksfull, medan pappa misshandlade henne. En liten del av mig önskade att jag kunde ta med mig henne, men samtidigt ville jag inte det heller utan jag ville bara komma därifrån. Jag ville bort, på alla sätt och vis. Och nu när jag bodde ensam kom alkoholen att bli en mycket nära vän, som tröstade mig och tog bort mycket av de otäcka känslor som jag inte ville känna.

Trots den ökade alkoholkonsumtionen lyckades Hans att behålla sina jobb och hade därmed en inkomst som gjorde att han klarade sig rätt bra. Men vid 25-årsåldern kom han att få ytterligare utgifter som skulle komma att kosta han dyrt både rent ekonomiskt men som också skulle kunna kosta han livet.

– Jag blev introducerad för amfetamin för första gången när jag var runt 25. Innan dess hade jag testat röka hasch, och det tyckte jag väl var trevligt men det var aldrig någonting som jag egentligen kände något starkt behov av. Men med amfetamin fick jag ökad självkänsla och jag kände mig lycklig, något jag sällan och aldrig annars upplevde.

Efter detta gick det snabbt. Missbruket utvecklades till ett drogberoende, han förlorade sitt jobb och försökte desperat livnära sig på pengar som han fick via socialförvaltningen. Till en början hade knarket positiva effekter men efter ett tag började de avta och ångesten blev en del av Hans vardag.

– I mina desperata försök att tränga undan obehagskänslor, eller känslor överlag, blev jag allt mer en slav under alkoholen och knarket. Någonstans visste jag att hela mitt levnadssätt var dödsdömt, men i ärlighetens namn så visste jag inte om jag ville leva alla gånger, så jag fortsatte i samma spår.

Drygt femton år efter det att han testat amfetamin för första gången gick han in i väggen. Efter att inte ha haft någon kontakt med sin pappa på väldigt många år fick han veta att han hade dött.

– Det kom som ett hårt slag i magen. Min pappa fanns inte mer. Han hade bokstavligen supit sig själv till döds. Det var blandade känslor som infann sig men framför allt kände jag att det var dags att göra någonting. Jag var runt 40 år när jag sökte hjälp för att ta mig ur min misär.

Och detta kom att bli resan till ett friskare liv för Hans. Men det var långt ifrån lätt. Kampen till ett nyktert liv beskriver han som ett bland det svåraste han någonsin gått igenom.

– Många av mina vänner var drog- och alkoholberoende så det var enormt, enormt, svårt att bryta sitt beteende då de flesta i min umgängeskrets fortsatte leva med alkohol och droger i sin vardag. Men som en skänk från ovan började jag träffa en kvinna. En kvinna som haft liknande problem som jag själv men som tagit sig ur sitt beroende. Hon gav mig hopp om att det finns lycka och kärlek i det vanliga livet, även om det var svårt för mig att inse det.

Han fick professionell hjälp och bodde under en period på ett avvänjningshem för att komma till rätta med drogerna. Och allt eftersom tiden gick desto mer lärde han sig att hitta glädjen i livet.

– Jag är så enormt tacksam att det ändå har gått så bra för mig. Jag har varit med om att vänner har dött som en följd av missbruk, och många av mina tidigare kompisar lever i kriminalitet och fullkomlig misär. För att komma till rätta med mina egna problem var jag tvungen att bryta med allt och alla i princip. Om jag inte ville sluta som min pappa var det en nödvändighet att erkänna sig besegrad och börja om på noll.

I dag har Hans Johansson hunnit bli 55 år gammal och sedan ungefär tio år tillbaka lever han tillsammans med den kvinna han träffade under sin rehabilitering.

– Nu har jag varit fri från alkohol och droger i ungefär tio år, något jag är så otroligt glad över. Jag trodde aldrig att detta var möjligt när jag levde mitt i allt, säger Hans och fortsätter.

– Såhär i efterhand kan jag självklart känna en väldigt stor sorg över alla de år som jag bara kastat bort. Jag har inga barn och mina tidigare vänner har jag i princip ingen kontakt med längre eftersom många av de fortfarande lever med droger. Så här med facit i hand är det enda man kan säga till andra: testa aldrig droger! Man vet inte hur man reagerar, det är lättare sagt än gjort att man fastnar och då sitter man där i skiten, bokstavligt talat. Men viktigt att komma ihåg är ändå att det går att ta sig ur ett beroende. Det är bland det absolut svåraste man kan göra men det går, så länge man vågar ta emot hjälp, avslutar Hans.