Gift sedan tonåren, 49 år nu, har två tonårsbarn. Jag har alltid varit glad, positiv och känt framtidstro, men nu börjar det kännas som att livet är slut redan, jag kommer inte vidare. Jag har aldrig varit förälskad i min make men han var trygg och lugn (16 år äldre). Vi har haft det skapligt och gjort en del saker tillsammans. Det här har räckt för mig. Jag kan sakna att jag faktiskt aldrig upplevt passion eller någon innerlig närhet med maken, mer ett gott kamratskap. Kan detta vara nog? Men nu är maken äldre och orkar inte lika mycket. Jag börjar upptäcka att drömmar jag haft inte kommer att infrias, till exempel eget fritidshus (ekonomin kommer ju bara att bli sämre nu när maken går i pension), fjällvandra och nya äventyr med maken (han orkar inte). Samtidigt ser jag vänner som är jämnåriga med mig och deras män som går vidare i karriären, får bättre ekonomi och deras liv går vidare uppåt. Medan det för mig känns som det är slut... Har ett intressant jobb och har alltid varit engagerad, målmedveten och gjort mitt bästa och hoppats att det skulle leda till avancemang för mig. I samband med en omorganisation för något år avancerade många men inte jag. Istället anställdes en person utifrån som blev min närmaste chef, har inträffat ett flertal ggr att hon börjat jobba med arbetsuppgifter som alltid varit mina. Jag har påpekat detta för henne och även tagit upp detta med hennes överordnade chef som sagt att det inte är någon förändring i arbetsuppgifter. Ändå blir det så här. Det sliter väldigt mycket på mig. Jag har heller aldrig fått höra att jag presterar dåligt på något sätt utan istället har nya och mer kvalificerade uppgifter lagts på mig, dock utan vare sig avancemang eller högre lön. Kan känna mig väldigt ensam, saknar släkt och har ett fåtal nära vänner men ändå ingen att blotta mig helt för. Jag skulle behöva få tillbaka min livsglädje igen och inte tycka att livet är slut.
Hej Anna! När jag läser ditt brev, vill jag säga att livet inte är en generalrepetition - det är nu vi lever! Det är nu du lever! Det är inte ok att vara gift med en man du inte känner mer än vänskap för, det är inte ok att reducera sina behov, drömmar och mål. Jag möter rätt ofta personer som får problem i sina karriärer - där det visar sig att det finns stagnation på hemmaplan. Jag är övertygat om att dina problem på jobbet hör ihop med att du är missnöjd med din privata situation. Skulle därför rekommendera att du börjar ta några viktiga och svåra beslut - parterapi, separation, planering för DIN sommarsemester, vad som är best för era barn osv. Du är så frustrerad över ditt äktenskap att du skriver till mig. Jag tycker det är bra att du tar det steget! Tycker även att du ska fortsätta gå! Gör något med din situation, det är ditt ansvar. Om du ska lämna din man eller inte, det får tiden visa. Men du behöver ta tag i allt detta. Kommunen har erbjudande om familjeterapi, kontakta Socialkontoret och fråga hur du kan boka tid. Om det känns svårt, kontakta din husläkare och be om en tid hos en kurator. Kuratorer har bra kunskap om offentligt erbjudande som du kan nyttja, och bör kunna ge dig den handledning du behöver. Man kan gå i familjeterapi ensam. Din man behöver inte vilja för att du ska få ta del av detta. Familjeterapeuterna har god kunskap om och erfarenhet av just problematik som du beskriver. Om din man vill vara med, är ju det än bättre! Om han bryr sig om hur du mår, borde han vilja det. Att du inte mår bra, påverkar ju hela familjen - och dina tonåringar behöver en mamma som har livsglädje! Jag tycker det är viktigt att vi tänker på vilka rollmodeller vi är för våra barn. Om du inte åtgärdar din situation, visar du dina barn att kvinnor är maktslösa martyrer som ska offra sig för andra. Du visar dom även att det inte är kul att vara vuxen, och att livet inte är en glädje. Hur ska de då känna iver efter att växa upp och ta ansvar? Livsglädje är inget man får, det är något man gör. Börja göra annorlunda, så känner du dig annorlunda. Om du inte känner livsglädje är det för att du inte gör saker du glädjas över. Så enkelt är det. Ta reda på vad du glädjs åt, och gör det. Gå på bio, promenera, träna, skratta och dansa! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
