Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Fråga: Utredningar inom psykiatrin

Jag drabbades av en depression i samband med min sons födelse för 5 år sedan. Sökte inte vård till en början men när jag blev så pass dålig att jag gjorde ett självmordsförsök så blev psykiatrin inkopplad. 
Efter detta har man provat otaliga mediciner och behandlingsformer såsom ECT, anfranildropp, TMS osv. Har vart inom slutenpsykiatrin i 4 års tid, större delen på LPT.  
 
I dagsläget är jag något på bättringsvägen och har nu börjat vara hemma. Problemet för mig är kraftiga svängningar i mitt mående. Ena dagen känns livet ganska okej och jag ser en ljusning lite längre fram. Ett par dagar senare så sitter jag vid motorvägen och funderar om jag inte ska ta och avsluta livet på en gång. Det är otroligt påfrestande för både mig själv och min omgivning. 
 
Talade med min läkare om problemen och ville få till en diskussion om vad dessa problem kan bero på. Han sa att det möjligtvis kan vara bipolaritet eller borderline men att det inte finns nåt sätt att ställa diagnos kring detta. Det enda sättet är att dundra på med mer mediciner. Jag är själv lite skeptisk till detta tankesätt då jag ätit stora mängder mediciner dem senaste åren och effekten har vart väldigt tvivelaktig. 
Min fråga är om läkarens ord stämmer överens med verkligheten? 
Finns det verkligen inga sätt att utreda en sådan sjukdom som bipolaritet?

Svar:

Hej!

En viktig del av arbetet med psykiska problem är att ställa rätt diagnos. Det är ju att definiera problemet, så rätt åtgärd kan sättas in. Att säga att det inte finns något sätt att diagnostisera borderline eller bipolaritet är fel.

Det du beskriver är att du är instabil i dina känslor. Det kan ha många orsaker. De olika diagnoser du nämner är två, sen kan medicinerna och behandlingen du har varit med om även ge bieffekter som inte är enkla att hantera heller. Ditt liv i övrigt kanske inte heller bidrar till stabilitet och lugn, så det kanske även är faktorer som är viktiga i sammanhanget.

Jag tycker du ska börja om med en ny doktor som ser förutsättningslöst på din situation. Det är en fara i att man kan haka upp sig i din historik och dra förenklade slutsatser och inte se helheten. Det kan vara att man efter en genomgång tycker att du har fått rätt diagnos och behandling hela tiden, eller så ser man att det finns andra alternativ. Men det är ditt liv, och du har ju allt att vinna på att må bättre - så ställ lite krav på läkaren och dig själv så ni gemensamt kan öka din livskvalitet.

Du har en son som är liten, och ditt främste ansvar är att vara hans mamma. För att du ska vara så bra mamma för honom som möjligt behöver du må bra. Så satsa på livskvalitetsökande saker, ta tag i problemen och skapa ett så stabilt liv runt om kring dig som du kan. Det gör att effekten av den emotionella instabiliteten blir lite mindre. Gå till en ny läkare och be om en s k second opinion, det är helt ok och okontroversiellt.

Lycka till!
Med vänliga hälsningar

/Anne



Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.