Jag har en vän som "gick i väggen" för ca 4 år sedan och jag känner mig lite orolig. Hon var på sjukhus då hon föll i hop och de undersökte henne, hon fick lugnande tabletter, kom hem och gick en tid hos psykolog. Efter en tid fick hon veta att det var PTS. Hon var på provtagningar och röntgen (som var ok) samt på avslappningsövningar men sen inte något mer. Det ändrades bara på medicin. Efter ett tag blev det diagnosen utmattningssyndrom. Det blev även dropp med dopamin (tror jag det var). Nu i våras, tre år efter att det började, blev det aktuellt med ECT-behandling eftersom inget hjälpte. Hon var på det i 3 omgångar (10 dagar varje gång) med två veckors mellanrum. När det gått tre veckor utan förbättring togs en massa tester under fyra veckors tid. Resultaten säger nu att hon har en cirkulatorisk hjärnskada. Under hela tiden har hon varit ljud- och ljuskänslig och haft problem med människor runt omkring sig, velat isolera sig och få "lugn" och detta har varit från första tiden. Var det för tidigt och göra dessa tester efter ECT-behandlingen? Varför har man inte sett hjärnskadan tidigare när man gjort röntgen? Kan hjärnskadan ha orsakats av ECT-behandlingen? Vad kommer hända nu?
Hej! Din vän verkar ha en komplicerat situation, där många olika faktorer samverkar för att det kan ha blivit så tråkigt som det är. Mycket synd för henne. Du har flera frågor som går på den bedömning hennes läkare har gjort och de behandlingsval som har kommit som en konsekvens av bedömningen. Det kan tyvärr inte jag uttala mig om, eftersom jag inte har medicinsk kompetens och för att jag inte vet tillräckligt om din vän. Men läkarkåren som gör denna typen av bedömningar är högt specialiserade och har lång erfarenhet av olika diagnoser, så jag har svårt att tro att de har gjort så grundläggande fel som du är orolig för. Dock är det så att alla patienter har rätt till en "second opinion", man kan be om att en annan läkare gör en ny bedömning om man själv inte har förtroende för den bedömning som är gjort. Prata med henne om detta, och kanske även hennes närstående. Om ni tillsammans har frågetecken, be om en ny utredning av en annan läkare. Om det känns svårt, kontakta kuratorn på vårdcentralen eller sjukhuset - de hjälper till med detta. Du ska även veta att en second opinion är helt odramatiskt för läkaren. Han eller hon har - eller ska inte ha - någon personlig prestige runt din väns diagnos eller behandling. Läkaren vill det bästa för din vän, och ofta är det bästa att lugna omgivningen. Slutligen vill jag berömma dig för ditt engagemang för din vän! En vän som dig borde alla ha! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
