Jag är 27 år och har sedan många år tillbaka haft en rädsla för att bli magsjuk vilket gör vintrarna hemskt jobbiga. Jag har lyckats kämpa mig igenom 3 års utbildning och tar examen nu i juni. Under de 2 sista åren av studierna har jag haft kontakt med en psykolog vilket gett mig stöd samt jag har även nära kontakt med mina föräldrar.
Jag är lagd åt det envisa hållet vilket också hjälpt mig att nå hit men jag frågar mig själv om jag tagit ut mig för hårt. Jag har symtom som att jag efter att t ex bara tagit en dusch blir så trött att jag måste gå och lägga mig en stund.
Jag känner mig trött i musklerna. Som att jag inte ätit fast att jag har det. Hjärtat pumpar hårt rätt ofta och jag känner mig tung i andningen. Jag har funderat på om hjärtat tagit stryk men vet också att det inte är så länge sen som en läkare kontrollerade blodtryck och puls.
Jag har haft koncentrationsproblem under studietiden och känner mig nedstämd emellanåt. Hjärnan är inte riktigt vaken. Tyvärr slutade min psykolog vid mottagningen och jag tyckte det kändes jättejobbigt att behöva träffa någon ny. Ännu har jag inte fått någon ny kontakt heller pga dåliga resurser vilket också gjort mig trött. Nu ikväll var jag ute och åt med en väninna.
Hjärtat pumpar hårt och jag känner mig trött och andfådd. Jag sover bra på nätterna och känner mig utvilad när jag vaknar men det brukar inte hålla i sig en hel dag. Jag har även en känsla av tyngd i musklerna. Kan det här vara symtom på att jag tagit ut mig för mycket? Blir orolig att jag inte kommer orka ta mig ut i arbetslivet.
Hej Christine!
Först tittar vi på det som är bra! Du är 27 år, har en treårig högskoleutbildning, du har nära kontakt med dina föräldrar, du har förmågan att ta tag i dina problem genom att du har gått till psykolog och skriver till mig, du är viljestark och du sover bra på nätterna. Många positiva saker.
När man går och är orolig för saker, påverkas din kropp. Pulsen åker upp en bit, blodtrycket ökar lite, din matsmältning blir lägre och din förmåga att fokusera blir lägre. Om man går så över tid, blir man sliten.
Det du säger att du är orolig för är rädsla för att bli magsjuk. Jag tror nog att du är orolig för mer saker, det brukar vara en mer generell oro som ligger och gnager när man har symtom som du.
Kan du skriva en lista över vad du oroar dig för?
Sen gör du en hierarki, där det du är mest orolig för är nummer 1, näst mest nummer 2 osv. Sen skriver du hur orolig du är på en skala från 1 till 10 bredvid varje orostema. Allt du oroar dig på till en 4 eller lägre är lite mer av vardagsproblem, alltså inte riktigt allvarlig oro. Allt över 4 är mer än bara vanlig oro, och behövs arbetas med systematiskt och sannolikt med en professionell psykolog.
Du kommer då tydligt att se att du har många orosteman, och att du är sliten i kroppen blir inte så konstigt då. Ta kontakt med en psykolog - gärna med KBT-inriktning då orosbehandling med KBT har visat goda resultat!
Dina kroppsliga symtom är helt vanliga vid långvarig oro, och faktiskt inte något du behöver lägga till dina orosteman. Kroppen fixar det. Hjärtat klarar hård pumpning, tänk bara på elitidrottare! Din oro för att du inte kommer orka gå ut i arbetslivet är ett stort problem. Oron i sig kommer att slita ut dig, och du kommer göra saker som bekräftar att du har något att oroa dig för. Du behöver "lighten up" och se alla positiva förutsättningar du har, och fokusera mer på dessa. När man oroar sig tänker man att oron har funktionen av förberedelse och problemlösning, vilket är helt fel. Men det känns rätt att oroa sig, för då är man ju förberedd på det som eventuellt kan dyka upp. Det antagandet är även det fel. Det ända man faktiskt blir av att oroa sig, är trött - och om man hamnar i en utmaning då, lyckas man sämre än vad man egentligen borde sätt till ens personliga förutsättningar. Så oro är i sig onödigt och ett hinder för livsglädje.
Så svaret på din fråga - om dina problem är symtom på att du har tagit ut dig för mycket - är ja och nej. Du har nött på dig själv med oro, men du har massor av resurser kvar! Klart du ska orka ut i arbetslivet! Om du lägger dina resurser på framåtsyftande och positiva saker, och slutar oroa dig, kommer ditt liv och arbetsliv bli toppenbra!
Lycka till!
Med vänliga hälsningar /Anne
