Jag har sen 10-årsåldern haft tvångstankar. Måste utföra ritualer ofta, annars känns det som nåt hemskt kommer hända. Måste även kontrollera spisen, dotterns andningslarm m.m flera gånger. Jag oroar mig för allt, hela tiden. Genomförde nyligen en flytt och jag mådde illa och var lös i magen varje dag två veckor innan flytten. Natten till flyttdagen sprang jag på toa hela natten för att jag var så orolig för hur det skulle gå. När jag och min pojkvän åkte på semester med vår bebis mådde jag dåligt hela semestern för det kändes som att alla tittade konstigt på oss hela tiden och tyckte vi var dåliga föräldrar som tog med oss en bebis till Grekland. Jag njöt inget den semestern, mådde bara dåligt. Oroar mig ständigt för att vara en otillräcklig mamma. Att andra mammor tycker jag har dålig koll. Funderar och oroar mig varje dag för att jag har fel sorts eller för lite eller för mycket kläder på min dotter. Är rädd för att ge mig ut med henne för att jag är rädd för att folk runt omkring inte tycker jag kan hantera henne. Känner mig korkad, värdelös och som om alla andra runt omkring mig (särskilt andra mammor!) fattar nåt som inte jag fattar. Undviker många sociala situationer. Vill inte träffa min sambos vänner för jag är rädd för att göra bort mig och att de inte ska gilla mig. Känner att jag inte förtjänar min sambo och dotter. Är livrädd för att söka en utbildning för jag klarar det ändå inte. Jag är så himla dum och skulle ändå inte klara av det jobb utbildningen leder till. När jag pluggat tidigare så har det slutat med att jag hoppat av. Har inte klarat av det muntliga, det sociala plus att jag fått panikångest(?) och börjat hyperventilera när jag ska plugga. Vad är det för fel på mig? Hur allvarligt ser du på detta? Vad ska jag göra? Känner mig så orolig och rädd för allt.
Hej! Tvångsritualer, tvångstankar och tvångshandlingar kallas även OCD - Obsessive Compulsive Disorder. Det är inte ovanligt, men det är mycket svårt att både leva med och bli av med. För att bli av med OCD - eller åtminstone få lite mildare ångest - kan du behöva ta medicin, men framförallt gå i KBT-terapi. I terapi kommer du få träna på att ha ångest utan att säkra upp med tvångshandlingarna, steg för steg i din egen takt. Tvånget blir en ångestlindring, och det är just den ångestlindrande effekten som är svår att frigöra sig ifrån. Problemet med tvånget som ångestlindring är att den är bara ytterst temporär. Snart börjar du bli rädd igen, och måste göra mer tvångssaker för att känna dig lugnare. Jag vill rekommendera dig att kontakta öppenpsyk i ditt närområde, för att boka en tid med en läkare eller psykolog som kan bedöma din OCD och hur allvarlig den är. Sen antar jag att du får medicin som kommer göra din ångest mindre svår, så att du inte behöver ångestlindra med tvång hela tiden. Att samtidigt jobba med färdighetsträning i KBT-terapi är att jobba på flera fronter samtidigt, vilket är nödvändigt för att få kontroll över OCD. Kolla på nätet om OCD, och lär dig om uppkomst, vidmakthållande och terapeutiska metoder så att du börjar bli lösningsorienterad! Du kan klara detta, för din egen del - men även för din dotter! Hon förtjänar hela sin mamma, och inte behöva dela dig med OCD! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
