Jag är deprimerad sedan länge och äter medicin och går i terapi sen fyra år tillbaka. Under en tid har jag utvecklat ett spelberoende som grundar sig i ett ångestlindrade för stunden och eftersom jag har en dödsönskan har jag aldrig brytt mig om ekonomiska konsekvenser, skall ju inte leva ändå har varit min tanke när skulderna ökat. Ingen i min omgivning vet om min depression men en nära vän reagerade på spelandet och mer eller mindre tvingade mig in i ett självhjälpsprogram där det också ingår att prata i telefon med en KBT terapeut en gång i veckan. Nu har bara två veckor gått och motivationen är si så där men har fått en tankeställare och kanske kan det leda till något gott. Det är jobbigt med den kognitiva biten, det skall erkännas men spelterapeuten går igenom varje avsnitt med mig på telefon ifall jag missuppfattat något (vilket jag gjort!) Nu till frågan. Min terapeut (för depressionen) är skeptisk till programmet, kanske misstänker de att jag inte kommer orka fullfölja det. Ur min synvinkel är det positivt att jag försöker, om inte för min skull, så för nära anhörigas skull. När jag frågar konkret varför de är negativa får jag bara "hmh..." tillbaka. Jag får faktiskt känslan av att de inte tar mina spelproblem på allvar. Min läkare till och med skrattade i november när jag först tog upp mina spelvanor. Vad anser du? Är det dumt att kombinera två behandlingar när de ändå är så olika och för olika saker? Visserligen kommer spelet ur depressionen men behandlingarna är olika. Det tar enormt med energi att gå igenom programmet. Koncentrationen är dålig och det tar tid och det smärtar många gånger att jag känner mig så korkad men samtidigt är det som det är. Spelberoendet har jag i vilket fall som helst.
Hej, Lynx! Jag tycker du beskriver en klassisk situation - ett grundproblem som inte blir riktigt löst, utvecklar nya problem - så till slut vet man inte vad som är en effekt av vad. Om du spelar och inte bryr dig om de ekonomiska konsekvenserna det ger, måste du rikta in insatsen där först. Man kan likna det vid att om du står framför en kortsiktig fara, måste den manövreras innan du kan gå på de mer långsiktiga problemen. Den behandlingen du får verkar vara ett internetbaserat program med viss personlig kontakt över telefon med en KBT-utbildat terapeut. Jag tror du behöver lite mer hard core behandling, och vill råda dig till att ta kontakt med en KBT-utbildat psykolog som specialiserar sig på spelberoende. Spelberoende är riktigt farligt, hela spelbranschen är uppbyggt på att utnyttja människor som har behov av kickar - och behovet bara ökar om man fortsätter. Du som har en tendens att skita i konsekvenserna, är speciellt utsatt. Du behöver ta tag i detta med enorm kraft. Om du inte hittar någon i ditt närområde som kan hjälpa dig, fortsätt för all del med den behandlingen du har nu. Sluta inte! Du behöver absolut få kontroll över spelbegäret. Det du lär dig genom behandlingen mot spelberoende kan du även ha nytta av för din depression. När du säger att du har gått i depressionsterapi under fyra år - och fortsätter vara deprimerad - tänker jag att den terapin kanske inte är så bra för dig? Särskilt som du har utvecklat spelberoendet under depressionsterapin? Du säger även att ingen vet om din depression. Varför inte? Jag tycker du behöver vara öppen med dina närmaste. Det är bra för att få stöd, det blir svårare att inte följa behandlingen om flera vet - men inte minst för att tankespöken ofta spricker när man pratar med andra om dom. Välj ut de av dina närmaste som du har förtroende för, och berätta om hur du har det. Berätta om depressionerna, spelandet och behandlingarna. Öppenhet och tydlighet gör det enklare för dig och andra att skapa goda relationer - och du behöver goda relationer för att kämpa dig ut på andra siden av spelmissbruket och depressionen. Du frågar om det är dumt att kombinera två behandlingar. Nej, inte som princip. Ofta kan två terapeuter samarbeta, det kan gå riktigt bra. Man har olika specialområden, och du får det bästa av var och en. Men i ditt fall verkar din långvariga depressionsbehandling inte riktigt fungera, eftersom du har utvecklat större problem under tiden. Avsluta den behandling som inte fungerar, och fortsätt slåss mot ditt spelmissbruk. Om du fortsätter spela, med de konsekvenser det får ekonomiskt, socialt och psykiskt, kommer din depression bara växa sig större och djupare i takt med självföraktet. Om läkare eller andra inte tar ditt spelproblem på allvar, gör väl inget? Det viktiga är ju att du tar det på allvar. Och det behöver du göra! Det ÄR allvar. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
