I ditt svar frågade du om vännerna hade kontakt med barnläkare eller BVC. Jag kanske inte uttryckte mig tillräckligt tydligt, men jag tror att jag skrev att familjen har kontakt med barnklinik med anledning av barnets tidigare problem med näringsintag. De går på BVC också, men har alltså tätare kontakt med barnläkare och barnsjuksköterskor än den sedvanliga BVC-kontakten. Just därför förvånar det mig att ingen har påtalat situationen för föräldrarna. Min fundering handlade just om detta: Ska jag släppa det hela och förlita mig till att läkare på barnkliniken påtalar vad som behövs, eller ska jag som vän ändå berätta vad jag ser? Man hör ju faktiskt då och då föräldrar som säger att "Varför var det ingen som sa något till oss tidigare när vårt barn inte utvecklades som andra barn?" trots att de har haft kontakt med experter inom området. Men det är nog en bra idé som du säger, att bara förklara hur jag upplever det jag ser utan att påstå mig veta vad som är "normalt" eller "onormalt."
Hej! Jag tycker du har helt rätt strategi om du på ett icke-värderande sätt berättar för dina vänner om dina tankar om barnet, och sen lyssnar på deras svar. Det är ju inte så vanligt att barnläkare missar grava utvecklingsstörningar hos barn - samtidigt som jag tycker du ska vara öppen med din oro. Annars blir det ju lite som "elefanten i rummet" som alla ser men ingen pratar om. Mvh /Anne
