Hej jag är en kille på 15 år som under dem senaste veckorna har lidit av overklighetskänslor, förut så var dem väldigt lätta jämfört med nu. Under tiden jag var på skolan så försvann dem då jag höll mig sysselsatt, men helt plötsligt så vaknar jag upp en dag nu på sportlovet med overklighetskänsla, med ångest. Och jag har haft dem ständigt nu från när jag vaknar på morgon, tills jag går och lägger mig. Dem är väldigt obehagliga känner mig alldeles tom i huvudet och svårt att känna mig närvarande i överhuvudtaget. Men har inte haft problem med overklighetskänslor förut, utan det är något som har kommit sen jag hade feber och vaknade upp mitt i mellan sömn och vakenhet vilket gjorde att jag fick något slags panikfanfall då jag ej lyckades stabilisera mig till normalt tillstånd som jag oftast brukar kunna göra på 6 sekunder i vanligt panikångestanfall som jag har haft lite då och då någon gång varje år. Men jag vet inte om overklighetskänslorna hänger ihop med ångesten som jag känner. Det känns som jag ligger mittimellan overklighetskänslor och verklighet, tankar flyger omkring om jag någonsin kommer bli frisk igen. Är en väldigt obehaglig känsla att vakna med och sova med, livet känns bara så enformigt. Jag fick en akut tid på psyk efter jag helt och hållet kollapsade av panikångestanfall. Det enda dem sa är att jag måste vara utbränd eftersom jag sover för lite vilket är sant, sover inte mer en 6-7 timmars sömn varje natt. Har gjort den sedan 2010 ungefär. Så dem skickade hem mig med circadin som jag ska ta för att kunna slockna av snabbare när jag ska sova. Sedan har jag även börjat gå ut o gå promenader på cirka 2km varje dag för att underlätta det hela lite. Det som jag är mest orolig över att det bara ska bli värre. Har även kunnat sitta vid datorn och sysselsatt mig utan att känna någon ångest eller overklighetskänsla alls. Nu är det även 2 veckor innan nästa möte med BUP och jag vet inte riktigt hur jag ska klara detta. Känns som jag är inständg i ett rum med utan fönster som jag vill bara springa ut ur. Overklighetskänslorna håller helt enkelt på ta kål på mig. Hur länge lär det dröja innan jag tillfrisknar igen?
Hej!
Det låter läskigt som du beskriver detta. Du blir väl rädd och orolig, vilket jag även förstår av ditt mail. Den rädslan tänker jag nog bidrar till mer overklighetskänslor, så du är nog i en negativ spiral som behöver brytas.
Om dina overklighetskänslor har en biologisk förklaring, kan jag inte svara på. Så det jag får prata om här med dig är de psykologiska, beteendemässiga förklaringarna. Om detta fortsätter, tycker jag du ska ta en tur till husläkaren och börja en medicinsk utredning. Men först till psykologiska och beteendemässiga förklaringsmodeller:
Många unga män idag vänder på dygnet, spelar dataspel hela nätterna och dricker en massa cola och energidrycker. De äter inte jättebra, och har problem med det vi kallar grundstruktur. Det vill säga att kroppen som biologisk massa har bäst av att ha fasta tider för att gå upp på morgonen, lägga sig på kvällen, äta till fasta tider, inte få i sig en massa socker osv till udda tider på dygnet. Nu vet ju inte jag om detta är fallet med dig, men det är många som har det så. Jag har själv tre killar, de har kompisar, mina vänner har tonåringskillar osv. Om man lever på detta sättet är det inte alls konstigt att det får konsekvenser.
Om du inte känner igen dig i det jag beskriver, är jag oavsett säker på att du har rutiner och vanor (som alla tonåringar) som inte stödjer ett långsiktig, harmoniskt och friskt liv. Så det finns högst sannolikt många förbättringspunkter som du kan ta tag i - så som du skriver att du har börjat gå ut 2 km varje dag. Det är ju jättebra! Kanske du skulle försöka jogga och få upp pulsen lite, det ger än mer effekt. Att du har mindre ångest när du sitter framför datorn kan stödja att du är understimulerad och har för god tid att känna efter och spekulera runt dig själv - vilket ofta för till oro och rädsla för att det är något fel.
Så jag skulle råda dig till att ta en grundlig titt på vanor, struktur i vardagen och diet - och öka på med träning, vara med vänner IRL och via dator. Då har du gjort många grejer för att må bättre, och det kan ge dig en känsla av kontroll som gör att oron minskar. Då klarar du dig bättre fram till nästa möte på BUP.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
