Jag har problem med sociala situationer i vardagen, jag är extremt tystlåten och blyg. Dessa problem påverkar mig på många sätt. Mina förhållanden håller aldrig speciellt länge, jag har jättesvårt att skaffa någon kompis, jag har svårt att lyckas i arbetslivet osv. Allt detta gör att jag blir väldigt ensam, nedstämd och deppig. Jag har vid ett par olika tillfällen uppsökt kurator vid vårdcentralen. Jag har inte känt att dessa besök hos kuratorerna har fått mig att bli bättre på att hantera sociala situationer och definitivt inte fått mig att känna mig gladare eller bättre till mods. Snarare tvärtom, så jag har avslutat mina besök efter 2-3 träffar. Nu vet jag inte vad jag skall göra. Jag har ofta bytt stad och jobb när det gått dålig och försökt börja om. Men att hela tiden fly på det viset håller ju inte i längden. Känner mig allt ledsnare för varje gång förhållanden eller jobb tar slut. Har du några råd eller tips som du kan ge mig?
Hej! Jag skulle tro, från det du beskriver, att du har något man kallar social fobi. Då blir man rädd för sociala situationer, eftersom man dels förstorar upp sina tidigare "misslyckanden" i sociala situationer, och dels att man har negativa förväntningar till sociala situationer som gör att man blir anspänd och stressad när man träffar andra. Då får man nya dåliga erfarenheter, och sen börjar man undvika sociala situationer - vilket gör att ångesten bara ökar. Känner du dig igen i det? De goda nyheterna är att det är faktiskt ganska enkelt att hjälpa någon med alla typer av fobier med KBT. 10 gånger hos en bra legitimerad psykolog med KBT-kompetens kan hjälpa dig långt på väg. Sen gäller det att du vidmakthåller de nya färdigheterna du har fått genom din terapi, vilket för många är den stora utmaningen. Därför rekommenderar jag att fobiker kommer på samtal kanske varje tredje månad efter avslutat behandling, för att stödja vidmakthållandet. Som du förstår gäller det att ge dig positiva erfarenheter av sociala situationer, som kan putta ut de negativa förväntningarna du bär på. Mycket praktiskt arbete under behandlingen, där du jobbar med konkreta situationer som inte är så ångestfyllda - men som du känner att du klarar av. Sen trappar man upp utmaningarna när du känner dig redo. Det är du som bestämmer, det är din takt som avgör hur snabbt man går fram. Det är klart att du blir ledsen och ensam av att ha det på detta sättet. Men tro mig, du behöver inte ha det så. Just fobier är det mycket bra behandlingsresultat på med KBT, så ta tag i det - det är du värd! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
