Först och främst vill jag bara berömma dig för ditt arbete. Jag har läst mycket frågor där folk har fått så bra svar. Tyvärr hittar jag inget för mitt problem. Det började någon gång för ett år sen. Jag började få ångest för att jag var rädd för att bli känslolös. Det är svårt att förklara men det kändes lite som konstant rädsla för att förlora känslor för flickvän, kompisar och rädsla för att inte känna lycka i livet. Den här rädslan övergick i ångest eftersom jag verkligen inte ville känna något av det här. Framförallt ångest för att tappa känslor för min flickvän (då hon är det bästa jag har och jag skulle verkligen inte må bättre av att vi skulle bryta upp). Jag drogs med det här problemet ett tag och hade bra perioder och mindre bra perioder. Jag kontaktade läkare för detta. Han var tyvärr väldigt oförstående men remitterade mig vidare till psykolog. Mitt problem gick sakta men säkert över och jag mådde jättebra, med starka känslor till livet och flickvän och allt och vi har letat lägenhet tillsammans och allt! Detta känns extremt bra, men nu när våren har börjat komma igen så är det som att minnena kommer tillbaka och jag känner mig mer och mer orolig att detta ska hända igen. Jag är för övrigt en nervös människa som oroar mig för allt (min hjärna lever ett eget liv). Jag har ingen aning om vad det här kan bero på. Eftersom att jag har haft ett väldigt bra halvår nu med mycket lycka och kärlek så kan inte grunden ligga i mina relationer. Som jag sa så är jag orolig för att må dåligt igen och detta får mig att må dåligt. Förövrigt så har det nu gått 8 månader och jag har fortfarande inte fått någon psykologtid. Jag är alldeles för orolig i onödan. Det är precis som att jag inte kan njuta av livet för då mår jag dåligt igen. Jag vill bara kunna njuta av mitt studentliv och sommaren som kommer. Men nu är jag livrädd att det ska bli likadant som förra året. Jag behöver hjälp med att kontrollera mitt tänkande. Har du några tips på detta och tror du det skulle hjälpa med en psykologtid? Mår inte speciellt dåligt i övrigt men det är just rädslan att det ska hända igen som har börjat få mig att må dåligt ibland igen. Har inga andra kroppsliga sjukdomar och inte speciellt mycket traumatiska händelser i livet.
Hej! Tack för positiv feedback! Det värmer. Om man är en person som oroar sig för allt, att oron är den enda konstanta - men vad man oroar sig för flyttas runt beroende på vad man är fokuserat på för stunden - kan man misstänka en ångeststörning som kallas för GAD. På svenska kallas det generaliserad ångest, och det är riktigt jobbigt att plågas av det. Dock säger du att du har haft en bra period, vilket kan tyda på att din oro är mer situationsbaserat - kretsande runt din flickvän och andra relationer. Att vara orolig och stressad för jämnan är utmattande, och när man är trött är det lättare att bli orolig. Så där har du din negativa spiral. Det är mycket viktigt att du sover, äter och återhämtar dig väl, så att du har så mycket motståndskraft som möjligt när orostankarna kommer. Många som oroar sig för mycket har problem med att skilja mellan fakta och känslor. Känslorna kan ha fått fnatt, och det känns som om flickvännen vill lämna - men om du går till fakta, får du en annan bild. Gapet mellan fakta och känslorna fyller du med sannolikhetstänkande, som gör att du tror än mer på känslornas budskap. Gör inte det! Dina känslor är lite väl ute av synk med din verklighet, och du behöver ta dom med många nypor salt. Om du tror på det jag säger, kanske du kan vila i att dina känslor inte är sanning? Slappna av när oron kommer, och bara låta den komma och gå? Då tar du ned ångesten så att den inte blir övermäktigt för dig. Det är vanligt att människor som oroar sig är oroliga för att oroa sig. (Ny negativ spiral.) Man kallar det förväntansångest. Ångest inför saker. När sen situationen kommer som man oroar sig för, visar det sig inte vara så farligt och man hanterar det fint. Tyvärr har man glömt det till nästa gång en orossituation kommer, och oron får fart igen. Det som är förstärkande är man upplever att man problemlöser när man oroar sig. Det känns bra att försöka tänka ut lösningar på fiktiva problem, som om man förbereder sig på katastrofer och därmed kan hantera dom bättre när, om och hur dom kommer. Återigen är detta en känsla, och inte fakta. Fakta är att oro gör dig trött, vilket sänker din förmåga att hantera problem. Om det du oroar dig för faktiskt händer, är det ju bra om du är pigg och har överskott att tackla en negativ situation - eller hur? Klart du ska njuta av ditt liv! Ta kurvorna när de kommer - lita på din förmåga att hantera livets berg- och dalbana. Läs mina tips en, två - kanske även tre gånger. Fundera på hur du kan använda dom i ditt liv. Sen gör du annorlunda - för att känna annorlunda! Om det inte fungerar, du inte klarar det själv, ta kontakt med en legitimerad psykolog som har KBT-inriktning. Han eller hon kan coacha dig i detta, och ta det steg för steg i din egen takt. På det sättet får du kontroll över oron och kan börja njuta av livet igen! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
