Jag är alltid lite missnöjd över livet. Jag skulle vilja glömma alla sorger och besvär och bara vara glad. Hur gör man? Jag har världens bästa man och flera fantastiska barn som bara borde göra det bättre. Vi har dålig ekonomi, lever i ett bygge, har aldrig någon hjälp med barnen, saknar släkt och vänner. Hur ska man få ordning på detta? Vi är rådlösa och har svårt att hitta en lösning. Det kanske inte låter så dåligt men jag är väldigt ledsen. Jag vet inte vem som skulle kunna hjälpa mig?
Hej! Klart du är ledsen om du inte kan glädjas över livet! Det är inget litet problem. Jag är glad du skriver in här om detta. Du beskriver en mycket stressfylld situation med ekonomin, att huset inte är bra, ingen hjälp med barnen och dålig socialt nätverk. Stress gör att du hela tiden sätts i en beredskapssituation, och måste försöka parera utmaningarna i takten de dyker upp. Då har man inga marginaler i tillvaron för exempelvis att se de saker som är roliga och positiva. Den oro du har över ekonomi, huset och stödet behöver du ta på allvar och lösa steg för steg. Titta genom ekonomin, se vad du kan göra för att få bättre koll eller struktur - så att du kan lägga oron bakom dig. Låt fakta styra - hur mycket har vi råd med, och vad måste vi skära bort. Tufft, men skönt att bli av med oron. Huset behöver bli klart - eller säljas så att ni kan bo i något som ni mäktar med. Går det att fixa en realistisk plan för när och hur huset kan bli färdigt? Om inte, kan ni sälja och flytta någon annan stans? Återigen är det tufft, men skönt att lämna belastande saker bakom sig. Stöd från andra behöver alla, särskilt när barnen är på sitt mest krävande mht läxor, körning hit och dit, uppföljning på alla olika sätt. Om du inte kan få praktisk hjälp, kan du kanske få lite känslomässigt stöd? Telefonsamtal, mail eller annan kontakt som är bekräftande och trevligt ger dig lite mer energi och marginaler. Om du tar tag i det du oroar dig för steg för steg, kommer stressen minska och utrymme för glädje och kul öka. Om du inte gör det, kommer du fortsätta känna dig rädd, ledsen och frustrerad. Enkelt att se vad som är bäst, eller hur? Dock inte så lätt att göra. Många klarar inte detta utan hjälp utifrån. En psykolog kan absolut vara ett bra stöd för dig i detta. En bra kompis kan göra mycket, men det är vanligt att kompisar blir lite för "snälla" så man inte får den nödvändiga pushen. Dina fantastiska barn behöver en mamma som är glad. Du behöver ta tag i ekonomin, huset och stödet nu. Hellre bo mindre och må bättre. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
