Hej! Jag är en tjej på 13 snart 14 år. Jag har aldrig riktigt haft en bra relation med min mamma. många kvällar har det slutat med bråk och att jag legat sent på kvällarna och gråtit.
Jag har hammnat i puperteten sen några månader tillbaka. har INTE varit så behaglit att prata om det med mamma.vet knappt om jag ens nämnt något. hon finns lixom inte där när man man behöver hon. jag skulle bara såra hon om jag sa att jag litar mer på min bästakompis mamma. jag vet inte varför vi har en dålig relation. det kan bero på att vi inte kan litar på varann. vad ska jag göra?
Hej!
Det är inte lätt att vara ung och växa upp, särskilt inte om man inte känner stöd från sina närmaste - och som tjej kanske allra mest från sin mamma. Men det är inte lätt att vara mamma heller, med alla krav och allt ansvar det innebär. Att det kan bli problem mellan mammor och sina barn, är väl mer vanligt än att det inte blir det - men det betyder inte att inte dina problem med just din mamma är små eller enkla.
Det är tråkigt att ni bråkar, när man kan tänka sig att ni båda egentligen längtar efter att ha en fridfull och mysig relation - och förtroende mellan er. Där tänker jag att det primärt är mammas ansvar att relationen är bra, hon är den vuxna som ska styra upp allt som händer hemma hos er. Regler för hur man får bete sig mot varandra, hur man löser konflikter och så vidare. Många gånger klarar vi vuxna inte riktigt den uppgiften, vilket kan bero på många olika saker. Stress på jobbet, dåligt samvete för barnen, trubbel i vuxenrelationerna, krävande äldre föräldrar, oro för ekonomi - det finns tusen olika grejer som kan göra att det blir överväldigande för vuxna. Att man då inte orkar med sitt barn riktigt, är på ett sätt möjligt att förstå, men helt oacceptabelt. Jag tänker att din mamma behöver hjälp med att klara ha överskott att ge dig det du behöver som ung kvinna. Men du kan inte hjälpa henne med det, det är något hon måste klara på sin kant.
Du säger att du är i puberteten. Det är en förändingsprocess som är stor och kan vara svår att hantera om man inte har ett stöd från äldre kvinnor. Det är tråkigt att du inte känner att du kan prata med din mamma, men bra om du har andra kvinnor du kan få stöd av - som din bästa kompis mamma. Du behöver ju inte säga till din mamma att du litar mer på någon annan, utan ta hjälp och bra kontakt där du får den. Dessutom kanske du kan prata med kuratorn i skolan, eller skolsyster för att få ytterligare några att stödja dig till under puberteten?
Relationen med sin mamma eller sin dotter kan ha faser under livets gång. I vissa faser är relationer bra, och i vissa faser mindre bra. Kanske det kan hjälpa dig i din syn på mamma och er relation att tänka att det nog kommer bli bättre - särskilt när du blir lite äldre.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
