Jag är en tjej på 25 år och så länge jag kan minnas så har ångest och oro varit en stor del av mitt liv. Jag oroar mig och får ångest över små saker hela tiden. Jag får ångest om jag te.x köper mig ett nytt klädesplagg. Detta har lett till att jag undviker detta så mycket som möjlig och köper bara när mina kläder gått sönder. Jag får även ångest om någon frågar mig om jag vill bli medlem i någonting som är helt gratis. Jag får ångest när det ringer i telefonen och jag inte känner igen numret. Man kan egentligen säga att jag kan få ångest över nästan allting, även sådant som är normalt för andra människor är ångestladdat för mig. Detta är bara några exempel på saker som är jobbigt för mig i min vardag. Detta har jag levt med ända sedan jag var liten och detta har gjort att jag har trott att detta är något normalt att alla människor känner så här. Men nu har jag insett att de flesta människor inte mår så här. Jag har svårt att sova på kvällarna för jag ligger och tänker på saker så jag måste sysselsätta mig med något tills jag blir så trött att jag somnar. Jag vaknar flera gånger varje natt och sover oroligt. Jag är spänd i kroppen, spänner käkarna och har svårt att koncentrera mig. detta är ett stort problem då jag studerar och har väldigt svårt att koncentrera mig på lektionerna. Anledningen till att jag skriver och frågar om detta först nu är för att jag tycker att ångesten har blivit värre. Jag har precis separerat med min sambo och bor nu hos mina föräldrar. Och en sådan självklar sak som att skaffa en egen lägenhet är en ångestfyllt moment för mig som du säkert kan förstå eftersom jag får ångest för i princip allt känns det som. Tror du att jag lider av GAD? För detta är inte något som bara kommer i bland utan detta lever jag med mer eller mindre dagligen. Hur kan jag komma till rätta med detta så jag kan leva mitt liv utan denna ångest som begränsar mig i min vardag?
Hej! Du frågar om du kan ha GAD - generaliserad ångest. Ja, det är möjligt. Din oro värkar vara omfattande och över tid, så det är en hypotes. Oavsett diagnos, är det beteendeförändringar som kan ge dig ett lugnare liv. Stressreduktion generellt, stabilitet och struktur i livet, och sen titta på vidmakthållande faktorer. Många som sliter med oro har nytta av att skriva en orosdagbok. I den skriver du dina orostankar varje dag, eller flera gånger om dagen om det behövs. Vitsen är att du ska se hur mycket tid det tar, vilka teman du oroar dig för och på det sättet få ett mer faktabaserat förhållande till oron. Annars är det lätt att oro blir som en osorterad känsloklump som det inte går att förhålla sig till. Vissa människor är mer oroliga än andra. Det är en personlighetsfråga ofta. Det är helt normalt, och den andra sidan av medaljen är att du är inkännande och empatisk exempelvis. Så ett liv utan oro och viss ångest tror jag inte du ska förvänta dig - och heller inte är önskvärd! Jag brukar be mina klienter skatta sin oro och ångest på en 10-gradig skala. Om de sätter över 4, tycker jag att det är något som behöver professionella åtgärder. Ju högre självskattning, desto mer åtgärder. Man kan behöva medicin för att få ned ångest/oro så att man orkar ta tag i den, exempelvis. Om du bor i Stockholm, kontakta mig så kan vi träffas och prata om det. Bor du utanför Stockholm, kan jag behandla via telefon. 0709610188. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
