Min pappa dog i en olycka vid nyår, han gick igenom isen. Jag bor i Norge, mamma, syster och bror bor i Sverige. Jag är ensam. Jag har ingen att prata med. Jag lever i en bubbla där jag ignorerar smärtan, saknaden och sorgen för att överleva. Jag låtsas som om ingenting har hänt. Det har gått 2 månader och jag börjar förstå att jag aldrig får se pappa igen... Jag klarar inte att hantera det. Jag mår sämre och sämre. Vad ska jag göra? Samtidigt är jag ledsen över min bror. Han lever sedan 10 år tillbaka med en kvinna som jag menar misshandlar honom psykiskt. Hon har fått honom att tro att hela hans familj vänder honom ryggen medan vi gör det vi kan för att räcka ut en hand. Hon vänder på allt och lyckas manipulera honom. Jag skickar honom email och sms med varma meddelanden för att visa att jag finns här för honom, alltid, även om vi är mitt uppe i en enorm konflikt. Det är mycket nu... Jag går snart av på mitten!
Hej Ledsen! Jag förstår att det är mycket! När man går genom stora livsändringar behöver man prata med folk för att på hjälp och stöd. Och du har ingen, säger du. Du behöver absolut få någon att prata med, en vän eller släktning - eller en professionell. Du bor i Norge, och i Norge är man mycket mer generös med det man kallar psykosocialt stöd - man kan få prata med psykolog och bara betala delar av kostnaden. Resten betalar NAV. Fråga din fastlege. Du behöver hjälp med att bearbeta din pappas plötsliga död, för att inte leva i en bubbla, och låtsas som inget har hänt. För det har det ju. Du behöver leva i din verklighet för att komma vidare i livet. Då kan det vara skönt att ha en professionell person att få stöd av i den processen, som är så tung och svår. Din brors situation låter vansklig, men den är ju just det - hans situation. Jag tycker du har nog med ditt, och din bror är en vuxen man som får ta sina egna val och stå för dom. Om han lever i en relation där misshandel pågår, kan han få hjälp av Mansjouren eller exempelvis Statsmissionen. Du har skickat mail och sms där du visar att du bryr dig om honom, och då har du gjort det du kan göra. Fokusera på dig själv nu. Ta kontakt med din fastlege idag! Det finns massor av hjälp och stöd att få för dig. Du ska inte behöva känna dig ensam! Lycka till! Varma hälsningar /Anne
