Jag är en tjej på 19 år som tog studenten för ca ett år sedan. I slutet av skolan började jag må dåligt började lättare bli ledsen och kunde få ångest, vilket jag aldrig har känt av förr. Var på många läkarbesök och ingen kunde komma på vad det var, började jobba på mitt sommarjobb men blev sedan sjukskriven från det med "diagnosen" utbränd... Nu har det snart gått ett år sedan dess och jag mår fortfarande lika dåligt. Har jobbat lite som vikarie på ett ålderdomshem men mår jättedåligt när jag jobbar så jag klarar inte av det. Går hos psykolog sedan ett halvår tillbaka och han kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara. Vi har börjat fundera på om det kan vara medicinen jag äter Tambocor som orsakar dessa jobbiga, ledsna och ångestfulla perioder men har inte riktigt fått kläm på om det är så eller inte. Har du någon idè på vad det kan vara för både mina anhöriga och jag börjar tappa hoppet på att hitta en lösning på problemet.
Hej! Om man har problem med att reglera sitt känsloliv, kan det ha biologiska skäl, medicinska skäl eller psykologiska skäl - eller en kombination av alla dessa. Om jag ska bedöma vad som är orsak och verkan i din situation, behöver jag utreda många olika delar. Att unga i slutet av gymnasietiden mår dåligt är tyvärr inte ovanligt. Många känner stor press att prestera bra för att få toppbetyg, andra blir stressade av att vuxenlivets krav börjar göra sig gällande - och dessutom har man höga krav till sig själv rent generellt. Det är även en jobbig process att gå genom slutet av puberteten, och forma sin identitet klart rent psykologiskt. Så många olika delar kan ge samma resultat - att du blir ledsen lätt och känner oro och ångest. Du tar medicin mot hjärtrubbningar, och den medicinen har kända biverkningar som de du beskriver. Det är vanligt med just ledsamhet och oro. Du borde ta kontakt med läkaren som skriver ut de tabletterna till dig och berätta om hur du mår. Kanske ni kan jobba med doseringen, eller byta ut medicinen? Så om jag ska basera en bedömning på det du skriver, skulle jag tro att din ledsamhet och oro primärt beror på medicinen - och sekundärt på psykologiska faktorer som stress och allt det innebär att bygga en framtid och identitet som vuxen och samtidigt ha en sjukdom. Ta kontakt med din hjärtläkare och diskutera saken. Ta med dig en anhörig om du ska gå dit, så de kan hjälpa att beskriva din situation mer objektivt. Hoppas du får god hjälp! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
