Jag har haft en lång yrkeskarriär som danspedagog och är nu 50+ och känner att jag inte är så attraktiv i mitt yrke längre. Kroppen börjar säga ifrån och fantasin tryter efter alla år i jobbet. Jag har undervisat allt från barn till vuxna under mitt långa yrkesverksamma liv och dansen är ett med mitt jag. Min skolutbildning är tvåårig gymnasieskola och sedan utbildning som danspedagog. Jag har även studerat dans utomlands och har en gedigen utbildning bakom mig. Den arbetsplats jag jobbar på nu har jag varit anställd på i 20 år och har en mycket bra chef. Han har lyssnat på mig och gett mig andra arbetsuppgifter på min arbetsplats men pedagogtjänsten är den som håller ihop hela min tjänst och kan jag inte fortsätta med den faller hela tjänsten. Jag har länge försökt att hitta ett alternativt jobb och gjort tester vilket som skulle passa mig bäst men jag kommer ingen vart. Nu har jag kanske en 12 år kvar i mitt yrkesliv och är mer eller mindre desperat efter en utväg utan att behöva gå en ny fyra års utbildning. Jag är också beroende av en inkomst eftersom vi fortfarande har en familj och hus att ta hand om. Min fråga är hur ändrar jag mitt invanda tänkande och hur gör jag för att komma vidare? Allt jag försöker känns som en återvändsgränd och att alternativen för mig är att hamna utanför arbetssamhället eftersom min utbildning inte är det senaste.
Hej! Du sitter i samma rävsax som många som väljer ett yrke innanför dans- och skådespelarbranschen. Särskilt dansare är utsatt, eftersom kroppen ofta säger ifrån efter år av hård träning. Att inte känna sig attraktiv inom sitt yrke efter en viss ålder, är förnedrande - samtidigt som det är synd att man inte kan hitta en roll som "mentor" eller konsult när man har lång erfarenhet inom ett område. I ditt fall, verkar det som du har fastnat i dina tankar och behöver få nya idéer till hur du kan lösa ditt problem. Ofta är det så att när man blir stressad över en viss fråga, tappar man förmågan att tänka flexibelt och ha god problemlösningsförmåga. Därför tänker jag att du behöver ta en paus från att fundera på detta, och låta din stress sjunka undan på riktigt. Du har kanske inte så bråttom att du inte kan ge dig själv låt oss säga en månad där du inte får göra något alls med detta. Inte fundera, inte problemlösa, inte grubbla och inte älta frågan med andra. Lev i nuet, njut av att du har en lösning just nu som fungerar och tillåt dig själv att slappna av. När månaden är över, får du sätta dig med en god vän eller en person som redan har varit i din situation och löst den, och diskutera hur du kan tänka och hur du kan lägga upp en bra framtidsplan. Du kommer lösa detta, men just nu är du så stressad att du är en del av problemet - inte en del av lösningen. Så se till att du får distans till situationen, så kommer lösningen komma till dig. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
