Jag har en släkting som jag är orolig för och vill hjälpa, men jag vet inte hur. Det största problemet är att han själv inte verkar se något problem, vilket får mig att fundera på om det är bättre att inte försöka "hjälpa". Men samtidigt känner både jag och flera andra släktingar att han blir oförtjänt illa behandlad och får ett oförtjänt dåligt rykte av sin egen flickvän.
Jag upplever att hon säger betydligt övervägande negativa saker om/till honom än positiva. Det kan vara saker som att han är nummer två för henne (efter hennes husdjur), att han är en fjant, att han gör saker dåligt, uppmaningar att göra saker åt/för henne, att hon klagar på något han inte gjort fastän hon inte sagt till honom att göra det för att hon inte orkade säga det etc. Även när hon säger något positivt till honom så slänger hon ofta med ett negativt ord även då, t.ex. "Jag älskar dig, din tönt".
Jag vet inte hur de har det när de är själva, så detta är bara sånt jag och andra omkring fått höra när vi varit bland släkt och vänner. Både hon och han verkar tycka att det bara är på skämt, men jag definierar inte det som skämt när det är så pass negativt övervägande, när hon inte säger snälla saker efteråt/också, när hon säger sådana saker även utan skämtsam ton, när det är inför alla han känner - såväl vänner som släkt (varav i många kretsar sådana "skämt" verkligen inte passar).
Hur kan jag hjälpa honom och bör jag försöka hjälpa honom innan han själv inser att han är utsatt för verbal misshandel?
Hej!
Jag förstår att det är svårt att se någon närstående leva i en - vad man själv tycker - destruktiv relation. Man vill hjälpa, stödja och tycker att man vet vad som är best för den personen. Och så kan det ju faktiskt vara. Många som lever i misshandel har en snedvriden syn på hur man ska bete sig mot varandra. Men oavsett är det personen själv som beslutar hur han eller hon vill leva, och om man vill stå ut med vissa saker för att man får annat osv.
Som anhörig kan man bara erbjuda stöd om personen vill ha det, men sen om man blir avvisad inte ta över och försöka styra upp. Det är även svårt att ta upp saker på ett sånt sätt som gör att personen tar emot omsorgen och beskyddet som gör att man reagerar, och inte reagerar med att försvara sig själv och sin partner.
Det man alltid har rätt att göra, är att skydda sig själv. Om man själv blir kränkt av att höra någon bete sig dåligt mot en närstående, kan man markera att man inte vill vara med i situationer där detta sker. Att de får prata vänligare till varandra när du är med. Men du får vara beredd på att de sannolikt inte kommer förstå eller också gå i försvar.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
