Jag är en tjej på 24 år. Jag växte upp med alkoholism i familjen och det var självklart tufft. Jag har alltid sett mig själv som stark och det var jag som såg till att familjen fungerade och att mina syskon hade det bra när det var som värst. Men nu när jag blivit vuxen är det som om luften gått ur mig. Självkänslan är på botten och jag lyckas inte ta tag i någonting. Har inget jobb och har varken ork eller självförtroende till att ordna till det. Jag känner enormt självhat och bekräftar ofta det med de hårda ord som ofta kom från vår far. "Han har rätt, jag är värdelös" och liknande. Det blir en ond cirkel. Varje misslyckande blir en bekräftelse och allt i livet stort som litet är som att bestiga ett berg. Ibland orkar jag inte ens försöka. Jag kämpar med att gå ner i vikt och när det inte går som jag vill så vänder jag totalt och tänker att jag är inte värd att vara smal och vacker. Jag straffar mig själv genom att hindra mig själv från att nå mina mål och jag vet inte längre hur jag ska kunna få ordning. Har jobbat extra till och från men jag drabbades av sådan extrem prestationsångest att jag till slut inte klarade att gå dit längre fast jag egentligen gjorde bra ifrån mig. När jag ser på mig själv ser jag bara misslyckande och nu har jag helt tappat suget. Jag har länge tänkt söka någon form av hjälp men inte vågat. Jag är övertygad om att de kommer att neka mig och då vet jag inte vad jag ska göra. Hur vänder jag det här? Hur hittar jag motivation och självkänslan igen? Hur ska jag orka finnas?
Hej! Jag läser ditt mail, och tycker du har det riktigt tufft! När man växer upp med alkoholism i familjen, blir man - om man vill eller inte - det man kallar "medberoende". Det betyder att man är så påverkad av alkoholistens beteenden, att man själv blir en del av sjukdomsbilden. Det du beskriver är klassiskt medberoende, och helt typiskt för vuxna barn till alkoholister. Att du inte tror någon vill hjälpa dig, är även det typiskt för barn av alkoholister. Men där tar du fel! Det finns massor av hjälp att få. Organisationen Al-anon är ett alternativ. Det är anhörigstöd som finns lite överallt i Sverige. [LINK=http://www.al-anon.seENDLINK][/LINK] Det finns även massor av böcker skrivna om medberoende, som du kan hitta på en nätbokhandel. Att hitta rätt problemdefinition är halva lösningen! Nu när du vet att ditt problem är medberoende, kan du lägga undan alla andra tankar du har - som att du är värdelös, misslyckad osv. Du är medberoende, och kan bli frisk! Det tar tid och kan vara tufft, men inte tuffare än den situationen du har nu. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
