Har en väninna som har utmattningsdepression och har varit sjukskriven i flera år. För drygt ett år sen fick hon kontakt med en psykiater på orten och fick medicin utskrivet, Fluoxetin och Valdoxan, samt mycket oregelbunden samtalskontakt. Hon upplever ingen förändring i ork, minne, koncentration mm. Jag, som själv varit i samma sits, försöker att hjälpa genom att strukturera vardagen, avlasta samt lyssna och ge råd. Nu har hon fått ytterligare en medicin, Abilify, för att få mer "go" och komma igång lättare, att ta sig för saker. Jag kanske är ute och cyklar här, men är inte det senare ett antipsykotisk läkemedel? Som används för det motsatta, dvs att ta ner "höga" tillstånd? Denna psykiater är känd (eller ökänd) för att skriva ut piller i mängd. Personligen känns det lite oroande när han skrev ut Abilify till väninnan med orden "den är ju så ny, så man vet inte mycket om den än." Går dessa mediciner ihop? Hon upplever även biverkningar i form av massiv viktuppgång, mycket ökad frekvens av migrän och de senaste dagarna även en underlig känsla i händer och fingrar. Jag är oerhört tacksam för svar eftersom jag är rädd om min fina vän!
Hej! Vad trevligt att du är en så omsorgsfull kompis! När vänner krisar, behövs omvärldens stöd och konkreta hjälp - alla behöver en vän (minst en!) som du. Jag är psykolog, inte läkare. Konkreta råd rörande medicinering ska inte jag ge mig in på. Men om man googlar Abilify, ser det ut som om du har rätt i att man använder den medicinen till andra symtom än de du säger att hon har. Det låter inte bra som du beskriver psykiatern i fråga, och jag tycker ni ska gå till en annan läkare för en s k second opinion. Kombination av olika läkemedel kan vara riktigt luriga, och det är av största vikt att läkaren verkligen förstår och kommunicerar till patienten vad, hur och varför läkemedlen ska tas. Fel användning av läkemedel är en vanlig orsak till att man uppsöker läkare eller sjukhus, och jag skulle ta min oro på stort allvar om jag var som du. Samtalskontakt är viktigt i kombination med medicin för att få en optimal effekt av behandling och att din kompis ska få sin livsglädje tillbaka. Jag tycker ni ska börja på vårdcentralen och diskutera medicineringen hon får och avsaknaden av samtal. Om hon sen behöver bedömas av psykiater, får vårdcentralen remittera henne vidare till en annan än den hon träffar idag. Att man tappar förtroende för en behandlare är - eller borde vara - rätt så oproblematiskt för vården, det är ofta svårare för patienterna att ifrågasätta läkare och annan vårdpersonal. Men det är hennes liv vi pratar om, och det är mer värd för henne och dig än för dom. Ni måste kämpa för hennes rätt till en tydlig, säker och trygg behandling. En sak jag ofta skriver om här är hur viktigt det är att en redan utsatt patient inte ska möta vården ensam. Du som hennes goda vän - eller en annan släktning - behöver gå med henne på läkarbesök för att lyssna in informationen och ställa frågor som din vän inte kan klara själv i sin utsatta situation. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
