Efter för många år skilde jag mig äntligen från min alkoholiserade man för ett drygt år sedan. Vi har barn ihop och därför är det nödvändigt med fortsatt kontakt. Som många (alla?) alkoholister är min man en fullfjädrad lögnare. Sedan vi separerade har han också börjat stjäla saker från mitt hem (jag bor kvar i vår tidigare gemensamma bostad). Jag vill egentligen inte att han alls kommer hit, eftersom det är jobbigt att hålla koll på honom så att han inte går härifrån med något arvegods i silver, något av barnens sparbössor eller något fotoalbum som han plötsligt anser hör till honom. Samtidigt känns det ju värdefullt att han kan vara här ibland - åtminstone i samband med barnens födelsedagar och liknande. När jag konfronterar honom med detta (vilket är långtifrån alltid) - blir han skogstokig och anklagar mig för att vara paranoid och galen. Ja, min fråga är egentligen: Vilken är sannolikheten för att han en dag kommer ut på andra sidan av dessa lögner? Att han till och med kan erkänna och be om förlåtelse för den osäkring av mitt och barnens liv som hans ljugande ständigt medför? Han har gått i behandling (Minnesotamodellen) - men återföll snabbt i sitt alkoholmissbruk (vilket han dock allt sedan dess förnekar).
Hej Ingrid! Ja, det finns en tid bortom lögnerna. Men det är nog uteslutet så länge ditt ex förfarande dricker. Att begå handlingar som strider mot ens egna etiska värderingar gör saker med oss, det väcker t.ex. skuld- och skamkänslor. För att undvika dem förnekar vi att vi utfört handlingarna. På sätt kan man lyckas behålla ett visst mått av självrespekt även när beroendet lurar en att göra dessa saker. Erkänner man att man t.ex. stulit måste man ju ändra något, det vill säga göra något ut drickandet. Samtidigt är drickandet kanske det enda som lindrar den känslomässiga smärtan. Det är troligden i denna situation min ex make befinner sig. Räkna inte med att kunna lita på honomså länge han fortfarande dricker. Men du kan göra något åt dina egna känslor i sammanhanget. De flesta behandlingshem har anhörigprogram där man får titta på vad man upplevt som anhörig, hur det påverkat ens liv och kanske fortfarande gör det. Och framför allt, titta på hur man kan frigöra sig från påverkan man inte vill ha med sig i sitt fortsatta liv. Hör av dig till t.ex Nämndemansgården i Blentarp och diskutera vad ett sådant program skulle innebära för dig. Hälsningar Mats
