Jag har en anhörig som fick en stroke för 1/2 år sedan och som fysiskt gick tillbaka ganska snabbt, men den lämnade en depression efter sig som eskalerade när han samtidigt gick igenom en skilsmässa. Blev inlagd på psyk och började med Cipramil, men det bestämdes efter någon vecka att man skulle pröva ECT. De första 5 fick han unilateralt därefter 2 biolateralt och de två sista har gjort honom väldigt förvirrad, tappar tid, glömmer osv. Nu vill de fortsätta att ge honom fler, och som anhörig är jag väldigt orolig! Han har haft en stroke, hur vet man när man bör sluta, när en behandling helt enkelt inte passar eller gör nytta? Skall man verkligen acceptera de här svåra biverkningarna? Han verkar sämre för oss anhöriga nu, än när han kom in.
Hej! Det låter som din anhörig har en tid av mycket svår sjukdom bakom sig. Vilken tur för honom att han har anhöriga som du som bryr sig om hans behandling! Om du är orolig för den behandling han får, tycker jag att du ska - tillsammans med andra anhöriga - be om ett möte med behandlande läkare för att diskutera situationen. Det är inget som är så viktigt som information och samsyn när det gäller så komplicerade sjukdomar och behandlingar som det här är snack om. Just ECT är ju mycket omdiskuterat, med just minnesförlust som svår biverkan. Om din anhörig verkar sjukare nu än innan behandlingen, tycker jag det är en viktig observation som ni/du absolut ska informera om. Det är ju viktigt att man som anhörig även vet att man har rätt till en second opinion av en annan läkare, om förtroendet mellan er och behandlande läkare brister. Ni/du som anhörig har all rätt att ge och få information och kommunicera med all behandlande personal - så länge det inte bryter mot sekretess. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
