Hej!
Jag har under en tid uppfattat att jag har förändrats drastiskt på kort tid. Helt plötsligt har jag fått extremt dåligt minne och närminne. Min talförmåga har försämrats och jag har lätt för att tappa enkla ord och blanda ihop svenskan med engelskan. Jag har fått sämre koncentrationsförmåga och blir hyperaktiv när jag umgås med vänner som jag känner mig trygg med; jag börjar prata okontrollerat snabbt utan att kunna hålla fokus på poängen i slutändan. Lättare arbetsuppgifter, som att diska eller duscha känns som ett större projekt än vad det är och jag har tendenser att skjuta upp saker tills jag har ångest över det.
Detta kan ha triggats efter att jag gick in i väggen för 2-3 år sen. Jag va sjukskriven för grav panikångest i 1-års tid och gick regelbundet i terapi för att tränas tillbaka till arbetet, som jag va rädd för att göra- och i slutändan bytte jag jobb istället. Än idag har jag svårt för att hantera stress, med tunnelseende och ångestattacker som resultat.
Hur ska jag ta mig till? Om jag ska skriva ner en tid och ett datum så måste folk upprepa sig fler gånger innan min hjärna kan registrera. Hela konversationer från samma dag kan vara helt väck. Jag skulle bli författare och har skrivit fantastiska texter, men helt plötsligt är min grammatik helt åt skogen och jag hittar på ord som inte finns och tror att de är helt korrekt!
Jag är 26 år och känner som att jag har gått bakåt i utvecklingen.
Hjälp mig!
Hej!
Det du beskriver är ett stort funktionsbortfall som jag tycker verkar mycket allvarligt. Mitt förslag är att du börjar med att uppsöka din vårdcentral och berätta det du skriver här. Sen kommer de troligtvis remittera dig vidare till olika undersökningar så att du får ett svar på vad som hänt dig och vad som kan göras.
Det är inte ovanligt att man har svårigheter länge efter att man har varit sjukskriven och "gått in i väggen". Men det behöver utredas ordentligt och du ska självklart inte känna att du går bakåt i utvecklingen när du är 26 år!
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
