Jag är 25 år och har varit tillsammans med min tjej i ca 1 och ett halvt år. Vi har bott tillsammans i snart ett år. Under hela vår tid tillsammans har hon varit lite deprimerad och har sjukanmält sig från jobbet i ca en vecka varje månad. Ibland mer och ibland mindre. Som tur är så jobbar hon åt sin kusin så hon har ju jobbet kvar. När hon är hemma så ligger hon i sängen hela dagen och äter heller inte. Hon brukar gå upp vid fem sex på kvällen och äta sedan går hon och lägger sig igen. Hon brukar vara lite piggare på kvällen, då kan hon prata lite med mig och försöka vara glad. Men nu har hon varit hemma i en och en halv vecka och jag ser inga tecken på att det ska bli bättre. Hon bara ligger i sängen och säger att hon inte vill leva längre. Jag vet inte var jag ska vända mig. Jag har sagt till henne i flera månader att hon borde gå och prata med någon, men det vill hon absolut inte. Hon skadar inte sig själv. Hon är 26 år och jag vet inte hur jag ska kunna fixa detta. Hon vill i alla fall inte gå iväg någonstans. Jag vet inte om ni kan hjälpa mig men ni kanske vet var jag kan vända mig?
Hej, Emil! Vilken omsorgsfull pojkvän du är! Det märks att du verkligen bryr dig om din flickvän. Din tjej är deprimerad och sjukskriver sig ofta för detta. Kan depressionerna ha med hennes menscykel att göra? Det är det första jag tänker på, och det behöver hon utreda hos en gynekolog. Be henne boka en tid hos en gynekolog, och följ gärna med henne så du kan hjälpa med att beskriva hur hennes humör svänger. Du skriver att det nu är sämre, att hon ligger i sängen och vill inte leva. Om hon känner så, behöver hon hjälp akut. Det går att ringa Nationella Hjälplinjen 020-220060 för att prata med någon som kan hjälpa henne och dig. Du kan även ringa sjukhusakuten och få hjälp där om du blir rädd för att hon kan göra illa sig. När hon är deprimerad och passiv får du nog svårt att motivera henne att ta tag i depressionen. Du måste gripa möjligheten när hon mår bättre, och kräva att hon gör något åt er situation. Du sitter fast i detta du med, och hon har ett ansvar för både sig och er relation. Om du inte når fram till henne, ring själv Nationella Hjälplinjen eller din husläkare för råd. När man har en deprimerad anhörig är det lätt att man blir sk medberoende. Man underlättar för den deprimerade att fortsätta vara deprimerad. Om du inte fanns, kanske hon hade varit tvungen att gå till jobbet, gå upp ur sängen, ta kontakt med någon som kan hjälpa osv. Så titta på hur du anpassar ditt beteende till hennes depression, och sluta med detta. Hon kommer protestera till en början, för att få dig att återgå till hjälparens roll - men när hon förstår att du inte tänker "hjälpa" mer, måste hon ta tag i sin situation själv. Det är tyvärr hårt, men det ända som hjälper på sikt. Hon är vuxen, myndig och ansvarig för sig själv. Och du förtjänar bättre än att vara 25 år och anpassa ditt liv till depressivitet. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
