Ända sedan jag var 12/13 år har jag mått dåligt i perioder. Under hela tonåren skadade jag mig själv på olika sätt, jag skar mig, hade sex med många killar (ofta oskyddat som ledde till graviditet), drack alkohol och använde en del droger och tabletter. Jag kommer ifrån en vanlig Svensson-familj och saknade ingenting som barn även fast relationen till min mamma alltid varit dålig.
Hur som helst, idag är jag 25 år och har två barn med två olika män. Jag lever med pappan till mitt yngsta barn och vi har en ganska bra relation. Jag trodde alltid att jag skulle må bra som vuxen, att mitt beteende var tonårsrelaterat men det blir bara värre hela tiden. Ångesten tar upp all min vakna tid, jag tar varje chans jag kan att vara otrogen och varje gång jag går ut med vänner blir jag alltid jättefull. Jag gör saker på impuls och kan inte hålla tillbaka mina begär. När jag är hemma orkar jag inte ta tag i någonting utan somnar så fort jag sätter mig ned i soffan efter jobbet. Jag har väldigt dålig självkänsla och gråter flera gånger per dag.
Jag försöker vara en bra mamma och flickvän men det är som att allt jag gör blir fel. Jag tänker väldigt ofta på självmord men får dåligt samvete för mina små barns skull. Jag börjar tro att någonting är väldigt fel men jag har ingen aning om vart jag ska vända mig för att kunna ändra på mitt beteende.
Hej!
Du beskriver en rätt kaosartat tillvaro, och det låter jättejobbigt. Och det har pågått under lång tid, vilket självklart är än jobbigare. Du skriver ju själv att du vill vara en bra mamma och flickvän, och det är en bra början! Där hittar du din källa till motivation!
Att ha ett impulsivt och riskartat beteende är ju något man kan tänka sig ha antingen en neurologisk komponent eller en psykologisk - eller båda. Många med ADHD beter sig som du beskriver, och det utreds av specialister. Om du vill ha en utredning av det, går du först till din husläkare som sen skickar remiss till rätt ställe. Sen har vi det psykologiska. Många som beter sig som du beskriver har ett eller flera traumatiska upplevelser under uppväxten, som hindrar att man utvecklar impulskontroll exempelvis. Det kan vara avvisning av nära omsorgspersoner, att du har blivit otroligt rädd för något - mer än bara normalt rädd, alltså. Jag tänker att även promiskuöst beteende som ung tonåring är trauma, du var i situationer som din hjärna inte hade förutsättningar för att förstå eller hantera. För att få kontroll över det, behövs bra psykologisk behandling av en duktig psykolog som kan se hela dig och hjälpa dig förstå dig själv och hur saker och ting har blivit som de blivit. Då kan du förlåta dig själv, utveckla mer mogna strategier för att hantera frustration och annat, och få ett bättre liv. För att komma till en psykolog, börjar du också på vårdcentralen.
Så det är dags att ta tag i detta och börja bena i vad som behövs för att dina barn ska få den mamman du kan vara. Boka tid hos din läkare, och berätta om din situation. Skriv gärna ut din fråga till mig och mitt svar, om du behöver det stödet.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
