Min svärfar som bor i Indien har varit deprimerad i över två år, vissa dagar kommer han inte upp ur sängen och andra dagar kan han både duscha och gå ut och prata med grannarna, han har inte arbetat på över ett år och känner nog en viss stress över att inte tillföra familjen något ekonomiskt samtidigt som han oftast är för nere för att klara av att gå till jobbet. Jag fick honom att uppsöka en läkare för ca 2 månader sedan och han fick då tre olika mediciner. Ett järntillskott: Ferrous fumarate, Mot depression: Libotryp ds Och en betablockerande medicin: tenormin Min fråga är nu, hur de två sistnämnda läkemedlen påverkar varandra? När jag läser om dem så tycker jag att de verkar motverka varandra? De första två veckorna efter att han börjat ta medicinen var han märkbart gladare, men nu skulle jag vilja säga att han är tillbaka i sitt gamla beteendemönster. Det är väldigt svårt att övertyga en traditionell indisk man om att träffa en psykolog, så jag undrar också om rätt medicin kan räcka för att få en deprimerad person på rätt spår igen?
Hej! Du har två frågor i ditt inlägg: om medicinerna motverkar varandra, och om enbart mediciner kan lyfta en depression. Frågan om medicinerna motverkar varandra kan jag inte svara på, eftersom jag inte är medicinskt utbildat på det sättet. Du behöver ta den frågan med en läkare. På frågan om medicin kan lyfta en depression, vill jag svara både ja och nej. Det är möjligt, men man ser ofta samma effekt som du beskriver: att det går bra i början, sen blir det återfall när kroppen vänjer sig vid dosen. Om man samtidigt har en KBT-terapi, kan man se att patienterna lär sig nya beteenden de inte skulle orkat med utan medicin. De nya beteenden kan vara för en deprimerad att vara mer aktiv, göra saker även om man inte har lust, prata med folk om hur man har det osv. Så den bästa metoden att häva en depression är en kombination av medicin och terapi. I Sverige är förstehandsvalet numera terapi. Man ser att terapi ger färre biverkningar och är mer effektiv, dock är det på kort sikt billigare med medicin. Depressioner självläker också ofta. Man är deprimerad ett tag, sen blir man till slut uttråkat av sin passivitet och börjar vara mer aktiv. På det sättet mår man bättre och slutligen är man lika aktiv som innan. Jag tycker det är bra att din svärfar har kommit så långt att han tar tabletter. Det är ju bättre än inget. Dock är det svårt att hitta exact dos, och det kan mycket väl vara så att han behöver ha en högre dos för att ha varaktig effekt. Läkare börjar ofta försiktigt, för att sedan trappa upp om patienten inte får tillräckligt bra effekt för att bli mer aktiv. För många män är det svårt att anpassa sig till ändrade roller, om man är van vid att koppla ihop identiteten med jobbet exempelvis. Då tappar man lätt sitt värde i egna ögon, om man blir sjukskriven. Vilken tur han har som har en svärdotter som bryr sig om honom som du tydligen gör! Positiv förstärkning är något som de flesta deprimerade har underskott på. De är självkritiska, nedvärderande mot sig själv och ser inget bra vid sig själv. Du och övriga familjen kan hjälpa honom genom att ständigt påminna honom om hur viktig han är för er, och ge honom små uppgifter som han kan klara av - som i sig själv blir positivt förstärkande på hans syn på sig själv. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
