Hej.
Jag har i snart 6 månader mått halvdåligt konstant. Jag har varit extremt trött, tung i kroppen och minskad sexlust, minskat intresse för det mesta, orken är som bortblåst. Jag har varit snarstucken och tappar koncentrationen väldigt lätt, har svårt att fokusera. Nu för två veckor sedan så fick jag vara hemma från jobbet för jag hade ont i hela kroppen, huvudvärk konstant, trött och ibland fick jag sådana skakningar att jag inte kunde kontrollera min kropp. Det var väldigt obehagligt. Kroppen ville inte som jag ville. Ibland har jag svårt att andas, känns som jag inte får in tillräckligt med luft och det känns tungt i bröstet.
Sedan 8 mån tillbaka fick jag fler uppgifter på jobbet som inte varit mina tidigare, så jag kände att jag hann inte med mitt eget jobb och det påverkade resten av månaderna framåt för då försenades mitt vanliga jobb och det har bara fortsatt så och håller fortfarande på i detta tema. Jag har sagt till på jobbet men allt för att ändra på saker tar lång tid och då sitter jag här och mår konstant dåligt under tiden och försöker hantera alla nya och gamla delar. Ibland mår jag bättre än andra dagar. Men det är inte roligt att känna att jag har ont i magen varje gång jag ska åka till jobbet, eller att jag vaknar vid 4 på morgonen och kan inte somna om för att jag tänker på jobbet och strulet som alltid händer där nu för tiden.
När jag jobbar hemma så känns det lugnare, och det känns bra.
Jag har en oro i kroppen som gör att jag inte vill se i min mailbox för att det gör mig nervös, jag får hjärtklappning när jag kommer till jobbet och under hela dagen så undrar jag om jag ska gå hem, men jag kämpar på och stannar hela arbetsdagen och hela dagen går jag och är så spänd så jag är helt slut när jag kommer hem.
Är jag på väg in i väggen, borde jag söka upp en läkare, vad ska jag göra? Snälla hjälp mig, jag vill inte hamna liggandes, utan jag vill försöka hantera detta nu innan jag inte kan vara på jobbet.
Hej!
Det du beskriver är typiskt för personer som blir "utbrända" och "går in i väggen". Kraven är högre än förmågan, och du har liten eller ingen möjlighet att påverka din situation. När det får pågå under en längre period, sliter man på sin biologi som gör att man tappar förmågan att sätta ned foten, säga nej eller på annat sätt ta sig ut ur stressen.
Din chef borde anse att det är bättre att sänka kraven för dig så du kan göra något, än att köra på så du inte kan vara kvar. Du behöver ta sats för att förklara på ett tydligt sätt vilka risker som du ser med din arbetssituation. Om du inte får positivt gensvar, tycker jag det är bättre att du går till en läkare som kan guida dig på bästa sätt när det gäller din hälsa och få samtalsstöd i hur du kan kommunicera med din arbetsgivare så denna faktiskt förstår.
När du inte riktigt vågar se i mailboxen har det gått rätt långt. Det tycker jag är ett allvarligt tecken på att situationen är oacceptabel och farlig för din psykiska och fysiska hälsa.
Det är även viktigt att du förstår att du gör så gott du kan, och att kraven är för höga - inte din kapacitet som är för låg. Var snäll mot dig själv och lägg inte ytterliga krav till de överkraven som redan finns. Det är ofta de egna kraven som blir det som slutligen knäcker en person, och det verkar som du har några sånna. Det är inte alls konstigt eller ovanligt, men hellre onödigt.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
