Hej, Hur ser lagarna och reglerna egentligen ut. Jag har precis begärt att få byta psykolog och önskar en kvinnlig, vilket mottagningen inte har möjlighet till. Kan man då enligt "sin rätt" begära att få byta mottagning? Den regeln gäller ju om behandlingsformen inte finns i kommunen, men gäller den även att ha möjlighet att välja behandlare? Får en psykiatriken/behandlare vara styrd av en diagnos och därmed neka eller "ignorera" patientens önskemål och hänvisa till att det är diagnosen som talar? Är diagnostiserad som borderline. Vart går gränsen för kränkning? Jag blev diagnostiserad som borderline på akutpsyk, efter två veckors inläggning och av en läkare jag träffat en gång (andra gången vid diagnostiseringen). Jag var då 18-19. Är 23 i dag. Är det en diagnos att lita på då? Kan man begära att få utredas ordentligt och vad gör man när läkaren nekar en till det? Tack på förhand
Hej!
Jag ska försöka besvara dina frågor så gott jag kan. Om vi börjar bakifrån, kan jag hålla med dig om att det inte är tillfredsställande att du fått en borderlinediagnos, om det har gått till på det sätt du beskriver. Jag kan nog tycka att det borde vara rimligt med en vidare utredning i form av en psykologtestning bland annat och att diagnosen kanske snarare skulle betraktas som en arbetsdiagnos än någonting definitivt. Du var ju väldigt ung då, och det kan finnas många skäl till att man inte handlar helt rationellt när man fortfarande är under utveckling som tonåring/ung vuxen och letar efter sin identitet.
I Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står det bland annat att ”varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget.” Det står också att ”när det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget ska ge patienten den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.” Vidare: ”Om landstinget inte uppfyller besöksgarantin eller behandlingsgarantin .... ska landstinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.”
Dessvärre får väl tilläggas att man som patient inte har en absolut rätt att kräva en viss behandling i sådan mening att man skulle kunna stämma landstinget vid domstol om man inte får den. Hälso- och sjukvårdslagen uttrycker snarare en målbeskrivning som landstinget har att utgå ifrån, det vill säga att alla ska kunna erbjudas en god och jämlik vård oavsett var man bor i Sverige. Du bör emellertid ha rätt till en förnyad och förutsättningslös bedömning, så kallad ”second opinion”, det tycker jag är rimligt. Ibland kan man överklaga beslut inom hälso- och sjukvården hos länsrätten. I det här fallet skulle jag kanske uppfatta detta som en framkomlig väg endast om just ditt landsting inte kan erbjuda rimliga vårdalternativ som ligger i nivå med vad övriga landsting kan erbjuda och som anses som moderna och accepterade behandlingsformer. Man bör kunna framföra klagomål till landstingets hälso- och sjukvårdnämnd och åtminstone därifrån få reda på hur man ska gå vidare.
Slutligen din fråga om huruvida du kan välja eller välja bort terapeut samt kunna kräva att få en kvinnlig sådan eller även byta till mottagning på annan ort. Självfallet fungerar ingen terapi om det inte finns tillit och förtroende för terapeuten hos patienten. Om man har gjort bedömningen att du behöver terapi av ett visst slag och om dina skäl är rimliga och realistiska, måste det anses rimligt att kräva att vårdgivaren ger anvisning var denna terapi ska ges och av vem. Jag tror att det går att komma överens om detta, i synnerhet efter att du genomgått en ”second opinion”.
Hoppas du har fått svar på dina frågor.
med vänliga hälsningar
