Psykoser under barn- och ungdomsåren
Vad är psykoser under barn- och ungdomsåren?
Det rör sig om genomgripande störningar i tankar, sinnesintryck och känsloliv. Sammantaget är förekomsten cirka 0,4 %. Förekomsten ökar med åldern under puberteten.
Typiska symtom och tecken på psykos
- Tankestyrning. En känsla av att andra kan stoppa in tankar i ens huvud eller styra ens egna tankar.
- Hallucinationer. Felaktiga sinnesintryck. Det vanligaste är att höra röster.
- Kroppsliga förnimmelser.
- Ihållande, helt orimliga vanföreställningar – till exempel att vara konstant bevakad av rymdvarelser.
- Språkliga tankestörningar. De kan exempelvis ta sig formen av en ologisk ström av egendomliga ord och uttryck. Typiskt är att patienten också bildar nya ord.
- Katatont beteende. Fastnar i särskilda ställningar.
- Negativa symtom. Trög, slö, flackt känsloliv, brist på initiativ, passivitet, fattigt språk, kontaktstörning, tomt/innehållslöst beteende, social tillbakadragenhet, autism (drar sig in i sig själv).
Orsak
Orsaken är oftast okänd. Det finns en betydande ärftlig komponent men även påverkan från exempelvis infektioner under fosterlivet bidrar.
Hur diagnostiseras tillståndet?
Diagnos ställs efter samtal med patienten och närstående, utifrån beskrivna besvär och hur patienten ter sig vid undersökningen. Läkaren kommer att försöka att få reda på om typiska symtom och brister i verklighetsuppfattning föreligger. Om tillståndet varar i mer än en månad och flera av ovannämnda symtom förekommer, kan läkaren ställa diagnosen. Annan viktig information är patientens livshistoria och eventuella, tidigare kroppsliga sjukdomar. Det görs också en vanlig kroppsundersökning för att utesluta kroppslig sjukdom.
Ytterligare undersökningar kan göras av en specialist eller på sjukhus. Aktuella undersökningar för att utesluta annan hjärnsjukdom är EEG – en inspelning av hjärnans elektriska aktivitet, datortomografi (CT) av hjärnan – databehandlad skiktröntgen som kan visa skador, tumörer och missbildningar i hjärnan samt neuropsykologisk testning – tester av bland annat intelligens, uppmärksamhet/koncentration och perception. Det ska också uteslutas att besvären orsakas av drogmissbruk eller bättre kan förstås som del av en depression eller bipolär sjukdom med psykos.
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig!
Behandling
Målet är att stabilisera situationen i och runt patienten så långt som möjligt. Dessutom eftersträvas maximal symtomreduktion kombinerat med minimala besvär av biverkningar. Patienten skyddas i akutsituationen från alltför intensiva intryck och upprördhet eller konflikter för att minska oro och sinnesförvirring. Råd och information till patienten och de närstående är en viktig del i behandlingen och är avsedd att minska stressen för hela familjen. Läkemedelsbehandling är centralt.
Läkemedel
De läkemedel som används kallas neuroleptika eller antipsykotiska medel. Idag används så kallade atypiska neuroleptika, som har betydligt mindre biverkningar som stelhet, kramper och olust, istället ger de aptitökning och risk för övervikt och metabola störningar. Därför behöver vikt, midjemått och laboratorieprover kontrolleras före och kontinuerligt under medicineringen. Risken är särskilt hög med olanzapin och även risperidon har relativt hög risk, samtidigt som dessa medel är mest verkningsfulla. Upptrappningen till lämplig dos sker under loppet av en vecka och efter fyra till åtta veckor kan effekten utvärderas. Tyvärr är effekten ofta inte tillräcklig. Det går då att byta till klozapin, ett betydligt effektivare medel i svåra fall, men med stor risk för viktökning och även viss risk för andra allvarliga biverkningar som bland annat kräver täta blodprovskontroller.
Annan behandling
Andra viktiga åtgärder är psykopedagogisk familjebehandling, skolsamarbete och skräddarsydd aktivering med försiktig ökningstakt och skydd mot överstimulering i sociala situationer.
Prognos
Den beror till stor del på hur patienten fungerade före insjuknandet samt på medicineringens effekt. En del utvecklar ett kroniskt tillstånd men i stort sett alla förbättras efter insatt behandling.
