Paniksyndrom, diagnostik

Symtom och tecken

Paniksyndrom är ett tillstånd där du plötsligt och oväntat får återkommande attacker av intensiv rädsla eller obehag. Under attackerna är du rädd för att bli galen, för att dö eller för att tappa kontrollen över dig själv. Symtom på paniksyndrom kan göra så att ditt hjärta slår hårt, att det känns svårt att andas, att du känne dig yr, illamående, illa till mods, och känner dig varm. Andra fysiska förnimmelser kan vara darrningar, svettning, obehag i bröstet, svimningskänsla, mag-obehag och trånghetskänsla i halsen. Eftersom symtomen vid panikattacker kan påminna om livshotande tillstånd är det viktigt att söka läkare för att få diagnos och rätt behandling.

Du kan ha något eller flera av dessa symtom på panikattack. Panikattacker uppstår i regel hastigt och utan förvarning. Typiskt är att attackerna avtar och försvinner efter några få minuter och att de ofta uppfattas av både patient och omgivning som astma, hjärtsjukdom eller annan allvarlig kroppslig sjukdom. Panikattacker är påfallande likartade men upplevelsen, och därmed beskrivningen av dem, kan skilja sig påtagligt mellan olika individer beroende på vilket av alla symtom man upplever som mest skrämmande. Panikattacken når sitt max inom ett par minuter och ångesten avtar sedan successivt. Efter en kraftig attack kan oron och rädslan efter attacken sitta i flera timmar. Hos de flesta avtar oron och ångesten snabbt efter några minuter. Efter en panikattack kan du känna dig utmattad. Följden av en panikattack kan vara en rädsla att drabbas av en ny attack.

Om du har ofta återkommande panikattacker och om det leder till att du känner dig tvungen att ändra på dina vardagliga rutiner och vanor så har du sannolikt det man kallar paniksyndrom. Panikattackerna kan ha stor inverkan på ditt liv, och en stor del av problemet är att du är osäker på när nästa attack kan komma. Skräcken inför nya attacker leder ofta till att du undviker situationer där du är rädd att få en panikattack som till exempel, på bussen, tunnelbanan, i en folksamling, när du står i en kö eller går över en bro. Det kan leda till att man inte vågar lämna sitt hem. Tillståndet kan för många patienter vara invalidiserande, med hög sjukfrånvaro, ständiga akutbesök och nya läkarundersökningar.

Diagnos

Patienten kan ofta själv ge en bra beskrivning av sina besvär. Oftast kan läkaren ställa diagnosen utifrån den beskrivning som patienten ger. I vissa fall måste även andra diagnoser övervägas, till exempel om den drabbade är äldre än vad som är den vanliga debutåldern vid paniksyndrom (18–30 år).

Läkaren lyssnar när du beskriver dina symtom och kan oftast utifrån det bedöma om det rör sig om paniksyndrom. Det finns symtomchecklistor som läkaren kan använda. Ett sådant test är om du utan uppenbar orsak drabbas av något av de 13 symtom som räknas upp här nedanför. Om du samtidigt upplevt fler än fyra av dessa symtom så talar det för att du haft en panikattack:

• Hjärtklappning
• Svettning
• Skakningar
• Andningssvårigheter
• Kvävningskänsla
• Bröstsmärtor
• Illamående och obehag i magen.
• Yrsel
• En upplevelse av att omgivningen är overklig eller att du ser dig själv på långt avstånd.
• En känsla av att tappa kontrollen eller att bli galen.
• En känsla av att du är på väg att dö.
• Domningar eller stickningar i kroppen.
• Frossbrytningar eller värmevallningar

Oftast behöver läkaren inte utföra några särskilda tester eller provtagningar för att kunna konstatera att du har paniksyndrom. För att få diagnosen krävs det dock att du har haft återkommande attacker och att du oroar dig för att få en ny attack, eller oroar dig för konsekvenserna av en attack, eller gör betydande beteendeförändringar på grund av attackerna. Vid paniksyndrom kommer attackerna, åtminstone i ett inledande skede, helt utan förvarning. De utlöses inte av ett konkret hot eller en obehaglig situation. Panikattackerna beror inte heller på annan sjukdom, alkohol eller läkemedel, och symtomen är inte del av något annat psykiskt sjukdomstillstånd som till exempel ett annat ångestsyndrom eller depression.

För läkaren är det viktigt att utesluta kroppslig sjukdom och kunna konstatera att paniksyndrom föreligger. Det gör att ytterligare provtagningar och undersökningar, som inte tillför information utan bara bidrar till att oroa patienten, kan undvikas.

Många som har paniksyndrom utvecklar också så kallad agorafobi. Det innebär att man är rädd för att vistas på platser som det är svårt att komma bort ifrån, eller där det är svårt att få hjälp om man skulle få en panikattack. Om du har agorafobi undviker du att befinna dig på platser eller i situationer där du upplever dig trängd och skulle ha svårt att förflytta dig ifrån om du skulle få en ny panikattack.

Vad mer kan utlösa panikattacker?

Panikattacker beror inte alltid på paniksyndrom. Vissa gånger kan det finnas någon annan orsak. Om du dricker för mycket kaffe, intar för mycket nikotin (rökning, snusning), tar vissa läkemdel eller olagliga droger, kan detta leda till panikattacker. Även alkoholabstinens ("bakfylla") kan ge panikattacker. Om läkaren hittar en specifik medicinsk orsak till dina panikattacker har du inte paniksyndrom, eftersom behandling av orsaken vanligtvis medför att panikattackerna upphör. Om du bara får panikattacker i sociala situationer, när du upplever dig granskad och upplever en rädsla att göra bort dig så lider du sannolikt av social fobi. Även vid specifik fobi, tvångssyndrom och vid posttraumatiskt stressyndrom så kan panikattacker utlösas som en del i dessa olika syndrom.

Kroppsliga (somatiska) sjukdomar som läkaren kan behöva överväga är angina, hjärtinfarkt, hjärtarytmier, astma, och feokromocytom. Relativt vanliga orsaker till hjärtklappning, som i sin tur kan utlösa panikattacker, är överaktiv sköldkörtel (hypertyreos), och blodbrist (anemi).