Paniksyndrom, behandling
De viktigaste behandlingsformerna vid paniksyndrom och kognitiv beteendeterapi, KBT och i vissa fall läkemedel. De flesta blir betydligt förbättrade eller helt bra av behandlingen.
Syftet med behandlingen
Målet med behandlingen är att personen ska kunna leva sitt liv fullt ut, utan rädsla och oro för panikattacker. Med rätt behandling kan de flesta klara av att återuppta sina normala, dagliga aktiviteter. De viktigaste behandlingsformerna vid paniksyndrom är KBT, och i vissa fall läkemedel. Båda är i stort sett lika effektiva. Man kan bli erbjuden någon av dessa behandlingar eller en kombination av dem.
Allmänt om behandlingen
De allra flesta som lider av paniksyndrom blir hjälpta av behandlingen. Med läkemedelsbehandling kan panikattackerna mildras eller upphöra. Grunden för all behandling är dock att få information om, och lära sig att panikattackerna är helt ofarliga. Det leder i sig till mindre ångest och oro och därmed minskar antalet panikattacker. Det kan ta tid innan läkemedelsbehandlingen mot panikångest verkar. Vanligtvis tar det några veckor, i några fall kan det ta flera månader.
KBT har som mål att förändra sättet att tänka och förhålla sig kring anfallen. En viktig del i KBT är så kallad exponeringsbehandling, där man tränas att utsätta sig för och vistas i situationer där panikattacker ofta uppstår. Det är den psykologiska behandling som är bäst dokumenterad.
Tidigare lärde man ofta ut olika former av avslappningstekniker. Då man kunnat konstatera att detta sätt att hantera panikattacker leder till en form av undvikande (man är fortsatt vaksam på kroppsliga symtom och drar sig undan för att genomföra sina tekniker), så förespråkas detta inte längre.
Läkemedelsbehandlingen består i första hand av antidepressiva. Lugnande mediciner (bensodiazepiner) kan undantagsvis användas vid inledning av behandling med antidepressiva, eftersom ångesten då initialt kan öka. Behandling med antidepressiva har väldokumenterad effekt, men återfallsfrekvensen efter avslutad behandling är relativt hög. Läkemedelsbehandling bör alltid kombineras med grundlig information om paniksyndrom. Vid behov kompletteras behandlingen med KBT.
Kognitiv beteendeterapi (KBT)
KBT är en behandling som inriktar sig på hur man tolkar sina symtom och hur man agerar som en konsekvens av dem. Ett mål i behandlingen är att förändra de felaktiga tolkningar och föreställningar om symtomen som utgör grunden i paniksyndromet
Personer med paniksyndrom utvecklar ofta agorafobi, det vill säga att de undviker vissa situationer och platser eftersom de tänker att de säkert kommer att få en panikattack just på de platser som det är svårt att ta sig bort ifrån. Det kan handla om affärer med mycket folk, bussar, tåg, teater, bio med mera.
En KBT-terapeut kan hjälpa på olika sätt. Terapeuten och patienten samarbetar för att klargöra vilken typ av tankar eller föreställningar som utlöser de negativa reaktionerna och likaså undvikandet. Fokus läggs bland annat på att hitta alternativa tankar och bilder som kan ersätta dem som utlöses tillsammans med de kroppsliga symtomen vid en panikattack. De nya tankarna och förhållningssätten i vardagssituationer prövas och patienten kommer sedan tillbaka till terapeuten och redogör för sina nya erfarenheter. Exponeringsbehandling bör alltid ingå i behandlingen med KBT. KBT kan oftast räcka som enda behandling men kan vid behov kombineras med läkemedelsbehandling.
En fördel med KBT jämfört med läkemedelsbehandling är att det vid KBT är mindre risk för återfall efter avslutad behandling.
Numera finns KBT för paniksyndrom via internet, se internetpsykiatri.se eller Vårdguiden.
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig!
Läkemedelsbehandling
Antidepressiva läkemedel
Antidepressiva läkemedel används vanligtvis för att behandla depression, men har även visat sig ha god effekt vid olika ångestsyndrom, däribland paniksyndrom. De är idag förstahandsval vid läkemedelsbehandling. Det finns olika typer av antidepressiva: SSRI (selektiva serontoninåterupptagshämmare), SNRI (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare), tricykliska antidepressiva och MAO-hämmare. Vid behandling av ångestsyndrom används i första hand SSRI. Det tar vanligtvis cirka två till fyra veckor innan effekten sätter in. Preparaten är inte vanebildande.
Bensodiazepiner
Bensodiazepiner rekommenderas inte vid paniksyndrom på grund av tveksam effekt och risken för beroendeutveckling. Om de används bör de endast användas under begränsade perioder, till exempel under en till två veckor under insättningsfasen av SSRI.
