Generaliserat ångestsyndrom, översikt
Vid generaliserat ångestsyndrom (GAD) finns en närmast konstant, svårkontrollerbar oro under flera månader.
Vad är GAD?
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) kännetecknas av en uttalad oro kring flera olika händelser eller aktiviteter de flesta dagar tillsammans med rastlöshet, trötthet, koncentrationssvårigheter, irritabilitet muskelspänning och/eller sömnsvårigheter. För diagnos krävs att symtomen ska ha funnits i flera månader och att de inte beror på läkemedel, droger, fysisk sjukdom, eller bättre kan förklaras av annan psykisk sjukdom.
Besvären är inte knutna till särskilda situationer men triggas av tanken på kommande, tänkta, framtida katastrofer. Oron tar sig vanligtvis uttryck som katastroftankar kring egen och anhörigas hälsa, den egna ekonomin och/eller arbetet.
Sjukdomen utvecklas oftast gradvis under många år. Den kan börja redan i barndomen, vanlig debutålder är dock i 30-årsåldern och GAD är vanligare hos kvinnor. Till skillnad från andra ångestsjukdomar som blir mindre vanlig med stigande ålder, ökar förekomsten av GAD med åldern. Risken att någon gång i livet få GAD är 3–6 %.
Orsak
Både ärftliga och miljömässiga faktorer spelar in för uppkomsten av GAD. Även kroppslig sjukdom och allvarliga eller kroniska påfrestningar kan öka risken för att utveckla GAD.
Diagnos
Depression, paniksyndrom och social fobi kan ibland vara svåra att skilja från GAD och förekommer inte sällan samtidigt. Vid GAD måste det centrala diagnoskriteriet föreligga, det vill säga närmast konstant, svårkontrollerbar oro under flera månader.
Utredning av andra livsstilsfaktorer kan ha betydelse både för diagnostik och behandling: rökning, alkoholkonsumtion, intag av vanebildande läkemedel, sömn, dygnsrytm, familj- och arbetssituation. Under den inledande bedömningen genomför läkaren en allmän kroppsundersökning för att utesluta underliggande eller samtidig sjukdom. Muskelvärk och IBS (känslig tarm) är exempel på kroppsliga problem som ofta förekommer samtidigt. Såvida inte sjukdomsbilden märkbart förändras finns det ingen anledning att upprepa kroppsundersökningen vid senare sjukdomsepisoder.
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig!
Behandling
Syftet med behandlingen är att patienten ska få kunskap om sitt tillstånd samt återfå funktion och höja livskvaliteten.
Resultatet av psykologisk behandling och läkemedelsbehandling har i stort sett visat sig vara likvärdigt. I behandlingsriktlinjer tenderar psykologisk behandling i form av kognitiv beteendeterapi, KBT, alltmer att rekommenderas som ett förstahandsalternativ. I svårare fall av GAD föreligger ofta en samtidig depression, vilket gör att antidepressiva läkemedel i praktiken är förstahandsmedel vid GAD-behandling.
KBT är bäst undersökt bland de olika psykoterapierna och har visad positiv effekt vid GAD.
Antidepressiva läkemedel (SSRI och SNRI) utgör förstahandsmedel vid läkemedelsbehandling. Antidepressiva verkar först efter 2–4 veckor.
Antiepileptika (pregabalin) är godkänt för behandling av GAD och utgör ett andrahandsmedel, det vill säga används då SSRI eller SNRI har otillräcklig effekt, som enskild behandling eller som tillägg till SSRI/SNRI.
Bensodiazepiner har visad effekt vid GAD men används bara i undantagsfall på grund av biverkningsprofil och risk för tillvänjning (beroende).
Avslappningsövningar och fysisk aktivitet kan också rekommenderas.
Prognos
GAD är ofta ett långvarigt tillstånd med fluktuerande försämringsperioder. Patienter med andra samtidiga psykiatriska sjukdomar har mer besvär, söker oftare hjälp och svarar sämre på behandling. Det är ovanligt att patienter med GAD blir bättre spontant, det vill säga utan behandling.
