Diagnostik av depression

Bedömning

Vid misstanke om depression ska vården kontaktas, om det är första gången man har symtom på depression och om symtomen inte är mycket svåra är det ofta en läkare på vårdcentral som gör bedömningen. Läkaren kan genom samtal, undersökning och eventuella laboratorieprover bedöma om symtomen och besvären beror på en depression eller kroppslig sjukdom.

Vid undersökningen brukar man få svara på frågor om när sjukdomen startade, hur länge den varat, vilka symtomen är, om man har haft depression tidigare och om man i så fall fått någon behandling och vilken. Läkaren frågar också om användning av alkohol, droger och läkemedel, om självmordstankar förekommit samt om andra i familjen haft depressioner.  

Ibland används skattningsformulär för att mäta grad av depression.

Definition av depression

Tillståndet ska ha varat under minst två veckor och inte vara ett direkt resultat av kroppslig sjukdom eller drogmissbruk (inklusive alkohol eller läkemedel). För att få diagnos depression bör man ha minst två huvudsymtom:

• Depressivt stämningsläge.
• Intresse- och glädjelöshet.
• Minskad energi och ökad trötthet.

Andra symtom kan vara:

• Försämrad koncentrationsförmåga och uppmärksamhet.
• Sänkt självkänsla och självförtroende.
• Skuldkänslor och mindervärdighetskänslor.
• Negativa och pessimistiska tankar om framtiden.
• Planer att skada eller har skadat sig själv eller har självmordstankar.
• Sömnstörning.
• Nedsatt eller förändrad aptit.

Depression kan delas in i lindrig, medelsvår och svår depressiv episod:

• Vid lindrig depression är depressionsymtomen lindriga till måttliga och funktionsförlusten liten.
• Vid medelsvår depression finns påtagliga depressionssymtom och måttlig funktionsförlust, men oftast ingen påtaglig självmordsrisk.
• Vid svår depression finns påtagliga depressionssymtom. Symtomen är ohanterliga och personen kan ha svårt att bry sig om grundläggande behov som att äta eller dricka. Självmordstankar är vanliga. I vissa fall förekommer psykotiska symtom i form av vanföreställningar eller hallucinationer.

Ihållande depression definieras som ett kroniskt sänkt stämningsläge under minst två år och under denna period ska man inte ha haft mer än två månader utan symtom på depression.