Depression, en översikt

Vad är depression?

Depression innebär depressiva symtom under minst två veckor som orsakar lidande eller funktionsförlust och som inte direkt beror på kroppslig sjukdom eller drogmissbruk (inklusive alkohol eller mediciner). Kärnsymtomen vid en depression är sänkt stämningsläge, brist på intresse och glädje samt ökad trötthet.

Depressioner är vanliga. Troligtvis får 15–25 procent av alla kvinnor och 7–12 procent av alla män en behandlingskrävande depression någon gång i livet. Punktprevalensen, det vill säga andelen personer som vid en given tidpunkt är sjuka, beräknas till 3–5 procent. 

Depression är en viktig orsak till sänkt livskvalitet världen över, delvis då människor ofta går länge med sjukdomen utan att få rätt behandling.

Symtom

En depression karakteriseras av sänkt stämningsläge, brist på intresse och glädje samt ökad trötthet. Andra symtom på depression kan vara:

• Förstoppning, smärtor och viktnedgång.
• Sömnstörningar som störd dygnsrytm, tidigt eller sent uppvaknande, minskad sömnmängd och sämre sömnkvalitet är vanliga symtom. Ett mer ovanligt symtom är ökad sömn.
• Aptitstörningar handlar oftast om minskad aptit och viktförlust, men ökad aptit och viktökning förekommer också.
• Försämrad uppmärksamhet och koncentrationsförmåga, med minskad förmåga att läsa eller hålla tråden i ett samtal.
• Initiativlöshet präglar tillståndet, många blir passiva och förlorar intresse och känslor för sina närmaste.
• Ångest och oro.
• Negativa och pessimistiska tankar om framtiden.
• Sänkt självkänsla och självförtroende.
• Tankarna kretsar ofta kring egen skuld och skam, den deprimerade känner sig liten och mindervärdig och vissa känner att de inte har rätt att leva.
• Självmordstankar är centrala och risken för självmord stiger med ökande grad av depression.
• Bristande sexlust.

Orsak

Arvet har betydelse vid depression. Tvillingstudier har visat att 30–40 procent av depressioner kan förklaras av ärftlighet och att 60–70 procent kan förklaras av miljöfaktorer hos individen.

Personliga upplevelser spelar roll vid depression. En depression kan utlösas av att en närstående person dör, att ett kärleksförhållande slutar, att man blir arbetslös eller att andra smärtsamma förändringar i livet inträffar. En jobbig barndom kan göra att man är mer sårbar för depression senare i livet.

Riskfaktorer

Personer som tidigare har haft en depression eller har andra psykiska besvär, har en nära familjemedlem med depression, missbrukar alkohol eller droger eller har försökt ta livet av sig, har en ökad risk att drabbas av depression.

Vissa läkemedel kan ge depression som biverkan, till exempel betablockare, kalciumantagonister, peroralt kortison, ADHD-läkemedel, bensodiazepiner och interferon.

Stress och sömnbrist ökar risken att drabbas och likaså om man lider av kronisk smärta eller har en annan sjukdom som orsakar funktionsförlust.

Hos kvinnor finns ett samband mellan att komma in i klimakteriet tidigt, och därmed ha kortare exponering för kroppseget östrogen, och ökad risk för depression senare i livet.

Årstidsbunden depression

Årstidsbunden depression (även kallad vinterdepression) är återkommande depressiva episoder med start och bättring vid ungefär samma tid på året (börjar på hösten och försvinner på våren) under minst två år. För att diagnosen ska kunna ställas ska det inte förekomma flera depressiva episoder vid andra årstider och det ska inte gå att förklara tillståndet med till exempel säsongsvarierad arbetslöshet eller skolgång. Vid årstidsbunden depression ingår förutom ett sänkt stämningsläge och brist på energi, ofta också ett ökat sömnbehov, ökad aptit (speciellt sötsaker) och viktökning.

Diagnos 

Vid misstanke om depression ska vården kontaktas, om det är första gången man har symtom på depression och om symtomen inte är mycket svåra är det ofta en läkare på vårdcentral som gör bedömningen. Läkaren kan genom samtal, undersökning och eventuella laboratorieprover bedöma om symtomen och besvären beror på en depression eller kroppslig sjukdom.

Vid undersökningen brukar man få svara på frågor om när sjukdomen startade, hur länge den varat, vilka symtomen är, om man har haft depression tidigare och om man i så fall fått någon behandling och vilken. Läkaren frågar också om användning av alkohol, droger och läkemedel, om självmordstankar förekommit samt om andra i familjen haft depressioner.

Ibland används skattningsformulär för att mäta grad av depression.

Indelning

Depression kan delas in i lindrig, medelsvår och svår depressiv episod:

• Vid lindrig depression är depressionsymtomen lindriga till måttliga och funktionsförlusten liten.
• Vid medelsvår depression finns påtagliga depressionssymtom och måttlig funktionsförlust, men oftast ingen påtaglig självmordsrisk.
• Vid svår depression finns påtagliga depressionssymtom. Symtomen är ohanterliga och personen kan ha svårt att bry sig om grundläggande behov som att äta eller dricka. Självmordstankar är vanliga. I vissa fall förekommer psykotiska symtom med vanföreställningar eller hallucinationer.

Ihållande depression definieras som ett kroniskt sänkt stämningsläge under minst två år och under denna period ska man inte ha haft mer än två månader utan symtom på depression.

Behandling

Depressionsbehandlingen syftar till att minska sjukdomskänsla och öka livslusten, men även att förhindra återinsjuknande. Samtidigt ska behandlingen ge så lite biverkningar som möjligt.

De vanligaste behandlingarna mot depression är olika former av psykologisk behandling och antidepressiva läkemedel. På gruppnivå är det inte så stora skillnader mellan dessa behandlingar vad gäller effekt på symtom. Men olika typer av behandlingar kan passa olika bra för olika individer.

Alla med depression rekommenderas psykiskt och socialt stöd och eventuellt en strukturerad samtalsbehandling som exempelvis kognitiv beteendeterapi, KBT. Studier har visat att fysisk aktivitet har lika god effekt vid lindrig till måttlig depression som antidepressiva läkemedel och KBT, åtminstone på kort sikt. KBT och fysisk aktivitet har båda var för sig visat sig kunna minska risken för återfall.

Extrakt av johannesört används som depressionsbehandling i vissa länder. Detta växtbaserade läkemedel har en dokumenterad effekt vid kortvariga och lindriga till måttliga depressioner, medan effekten vid långtidsbehandling eller vid svårare depressioner inte har studerats. Johannesört kan kraftigt störa effekten av flera andra läkemedel genom påverkan på de leverenzymer som bryter ner dessa läkemedel.

Elektrokonvulsiv behandling, ECT, reserveras för patienter med svår depression och som inte har blivit hjälpta av annan behandling. Det är den mest effektiva korttidsbehandlingen vid svåra depressioner och räknas som säker även om den har biverkningar.

Prognos

Prognosen för en enskild depressiv episod är vanligen god. Befolkningsundersökningar visar att majoriteten av depressioner går över inom tre till sex månader och att de flesta inte drabbas av flera episoder.

Att ha varit sjuk kan göra att livet blir annorlunda efteråt. Man kan till exempel behöva lära sig att leva med risken för en ny depression och insikten om att ha en ökad sårbarhet, det vill säga känslighet för störningar och förändringar i livet. Det som tidigare var viktigt kanske inte har lika stor betydelse längre, och sjukdomen kan ha medfört nya tankar om vad som är värdefullt i livet. Många upplever att de genom depressionen har fått större förståelse för andra, och samtidigt har lärt sig något om sig själva.