Behandling av depression

Syftet med behandling

Depressionsbehandlingen syftar till att minska sjukdomskänsla och öka livslusten, men även att förhindra återinsjuknande. Samtidigt ska behandlingen ge så lite biverkningar som möjligt. 

Eftersom det inte finns någon direkt provtagning som visar om man har depression, bedömer läkaren på andra sätt om patienten blir bättre eller sämre. Hur starka tycker patienten eller behandlaren att symtomen är? Hur bra fungerar patienten tillsammans med andra människor? Hur höga blir poängen i ett skattningsformulär för depression? Hur går det på arbetet/i hemmet/i skolan? Finns självmordstankar? Har patienten några obehag av behandlingen?

Det finns stöd för att 70 procent av personer med depression uppnår behandlingsmålet symtomfrihet och full funktionsförmåga.

Vilka behandlingar är aktuella?

De vanligaste behandlingarna mot depression är olika former av psykologisk behandling och antidepressiva läkemedel. På gruppnivå är det inte så stora skillnader mellan dessa behandlingar vad gäller effekt på symtom. Men olika typer av behandlingar kan passa olika bra för olika individer.

Alla med depression rekommenderas psykiskt och socialt stöd och eventuellt en strukturerad samtalsbehandling som exempelvis kognitiv beteendeterapi, KBT. Studier har visat att fysisk aktivitet har lika god effekt vid lindrig till måttlig depression som antidepressiva läkemedel och KBT, åtminstone på kort sikt. KBT och fysisk aktivitet har båda var för sig visat sig kunna minska risken för återfall.

Elektrokonvulsiv terapi, ECT, reserveras för patienter med svår depression och som inte har blivit hjälpta av annan behandling. Det är den mest effektiva korttidsbehandlingen vid svåra depressioner och räknas som säker även om den har biverkningar i vissa fall.

Transkraniell magnetstimulering, TMS, är en alternativ metod om annan behandling inte hjälper. Behandlingen innebär att magnetpulser leds över den främre delen av hjärnan. Effekten är sämre än för ECT men biverkningarna verkar vara mindre uttalade.

Läkemedel

Antidepressiva läkemedel

Huvudgrupperna är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva (TCA) och monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Utöver dessa finns substanserna mirtazapin, mianserin, agomelatin, vortioxetin och bupropion som också de är godkända som depressionsbehandling.

Hur hjälper antidepressiva läkemedel?

Hos personer under 65 år har antidepressiva läkemedel visat sig kunna hjälpa mot alla typer av depression, från lindriga till svåra former. Alla huvudgrupper av antidepressiva läkemedel har liknande effekt – men en del personer kan uppleva biverkningar från en typ av preparat men kanske inte från en annan. För äldre personer med lindrig till måttlig depression är det visat att SSRI och bupropion kan minska besvären, men effekten kan vara liten.

Oavsett ålder så kan det ta upp till sex veckor innan man märker effekt från dessa läkemedel, men biverkningarna kan komma tidigare. Det är viktigt att man inte avslutar behandlingen för tidigt. Vanligtvis bör man ta dessa läkemedel under minst sex till tolv månader. Därefter minskar läkaren dosen gradvis för att se om man förblir frisk på en lägre dos, eller om man kan sluta helt med läkemedlet.

Ju djupare depressionen är, desto större är chansen att uppnå god behandlingseffekt med antidepressiva läkemedel.

Hur verkar antidepressiva läkemedel?

Antidepressiva läkemedel påverkar kemiska ämnen i hjärnan som kallas för neurotransmittorer – så kallade signalämnen som överför information från hjärncell till hjärncell. Läkemedlen påverkar mängden av vissa signalämnen i hjärnan, till exempel serotonin och noradrenalin, vilket i sin tur gradvis förändrar hjärncellernas funktion. Men det kan ta flera veckor innan det märks av att de påverkar stämningsläget. En nackdel är att dessa läkemedel också kan påverka andra nervceller och ge biverkningar. TCA och MAO-hämmare till exempel har en tendens att ge förstoppning, muntorrhet, dåsighet och andra förändringar. SSRI har något färre biverkningar. Men också de kan ge obehag som magbesvär, oro, viktökning och sexuella problem.

Psykologisk behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) har visat sig vara effektiva vid depression av medelsvår grad. Varje form av psykoterapi baseras på sin egen teori. Men den huvudsakliga idén är att om personen kan ändra sina tankar och sättet hen reagerar på så förbättras stämningsläget och den psykiska hälsan.

Kognitiv terapi

Kognitiv terapi är en behandlingsform som inriktar uppmärksamheten mot vad man tänker om sig själv och sina problem. Genom att försöka ändra sina negativa tankar, kan man få bättre kontroll över sin depression.

Deprimerade personer tänker ofta väldigt negativt om sig själva. De känner sig otillräckliga och glömmer lätt sina positiva sidor. Många känner att andra ser ner på dem. Att ha många negativa tankar om sig själv förstärker depressionen och leder till isolering.

En kognitiv terapeut kan hjälpa på olika sätt. Vanligtvis samarbetar man med terapeuten för att klargöra vilken typ av tankar eller föreställningar som utlöser de negativa reaktionerna. Det läggs vikt på att använda andra tankar och bilder som kan ersätta dem som utlöser de negativa reaktionerna. Man testar de nya tankarna i vardagssituationer och kommer sedan tillbaka till terapeuten och samtalar om sina nya erfarenheter. Ofta kombineras hjälpen att tänka annorlunda med att agera annorlunda (kognitiv beteendeterapi, KBT), till exempel att man lär sig att hantera svåra situationer och därigenom stärka sitt självförtroende. De negativa tankar man har om sig själv kan ofta ha sitt ursprung i tidigare upplevelser. Kognitiv behandling kan också ge ny förståelse för motgångar och svårigheter som man tidigare har upplevt.

Interpersonell terapi, IPT

Denna form av psykoterapi har som mål att förbättra sociala kontaktförmåga och funktion. Den används vid lätt till medelsvår depression.

IPT baseras på antagandet att depression ofta är ett resultat av jobbiga livshändelser – exempelvis konflikter med sin partner – och att bättre socialt stöd minskar risken för depression. Behandlingen kan bidra till att man snabbare blir frisk genom att minska eventuella personliga problem. Vanligtvis träffar man terapeuten varje vecka under tre till fyra månader, men det kan variera.

Behandlingen verkar inte ha några biverkningar.

Elektrokonvulsiv terapi, ECT

Elektrokonvulsiv terapi reserveras för personer med svår depression. Behandlingen ges endast när annan behandling inte har lyckats, eller när en person är så sjuk att snabb behandling är nödvändig – exempelvis vid en överhängande självmordsrisk, psykotiska symtom, matvägran eller en svår förlossningsdepression. Se även texten Elektrokonvulsiv terapi (ECT).

Andra behandlingar

Vid svår depression prövas i de flesta fall en kombination av läkemedel och psykologisk behandling. Det finns goda vetenskapliga belägg för att sådan kombinationsbehandling vid svår depression är bättre än behandlingarna var för sig.

Vid depression bör så långt som möjligt försöka hitta sätt att hålla sig fysiskt aktiv. Fysisk träning, såväl konditions- som styrketräning, har visat sig kunna minska symtomen vid depression.  

Extrakt av johannesört används som depressionsbehandling i vissa länder. Detta växtbaserade läkemedel har en dokumenterad effekt vid kortvariga och lindriga till måttliga depressioner, medan effekten vid långtidsbehandling eller vid svårare depressioner inte har studerats. Johannesört kan kraftigt störa effekten av flera andra läkemedel genom påverkan på de leverenzymer som bryter ner dessa läkemedel.

Det saknas bevis för att ljusbehandling har effekt vid årstidsbunden depression eller andra typer av depressioner.