Ångesttillstånd

Vad är ångest?

Det är viktigt att skilja mellan normal ångest och sjuklig ångest. Rädsla och ångest kan vara normala reaktioner på yttre och inre händelse som upplevs som hotfulla eller farliga. Utöver den psykiska ångestupplevelsen leder sådana händelser till att delar av det självstyrda (autonoma) nervsystemet reagerar och kan utlösa en lång rad fysiska symtom, som hjärtklappning, svettning, yrsel, magbesvär.

Vid ångestsjukdomar utlöses ångestsymtomen lättare än vanligt, och det är ofta tydligt att ångesten är överdriven och irrationell. Hjärtklappning, bröstsmärtor, yrsel och andningssvårigheter är typiska symtom vid en ångestreaktion. Ångestsjukdomar är vanliga och upp till 34 procent har sådana besvär någon gång under livet.

Olika ångesttillstånd

• Panikattacker är anfall med en intensiv rädsla och obehagskänsla. Om panikattackerna är återkommande och ger upphov till en förväntansångest inför nästa attack och undvikande av platser eller situationer som förknippas med tidigare panikattacker rör det sig antagligen om paniksyndrom.
• Specifika fobier präglas av att man upplever svår ångest inför särskilda objekt eller i specifika situationer och att man undviker dessa. Fobier rör specifika och klart avgränsade fenomen som djur, höjder, trånga utrymmen, blod, sprutor eller rädsla att kräkas.
• Social fobi innebär ångest inför en rad vardagliga situationer där man möter andra människor eller upplever sig granskad. Många som har social fobi har även generaliserat ångestsyndrom och depression. Social fobi skiljer sig från blyghet och prestationsångest genom att tillståndet har en högre allvarlighetsgrad och leder till stort obehag och funktionsnedsättning.
• Generaliserat ångestsyndrom är en närmast ständigt närvarande oro inför framtida fruktade katastrofer. Individen känner sig spänd och nervös.
• Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) har sin utgångspunkt i en avgränsad, hotfull och upprörande händelse, som till exempel en våldtäkt, misshandel, olycka eller en naturkatastrof. Efter en sådan händelse återupplevs den skrämmande händelsen, antingen i drömmar eller i vaket tillstånd. Man undviker föremål och situationer som påminner om händelsen.

Hyperventilation, det vill säga att man andas för häftigt och för mycket på grund av att man upplever att man inte får tillräckligt med luft, kan förekomma vid alla typer av ångest, men är vanligast vid en panikattack.

Vid depression, substans- och alkoholmissbruk, samt schizofreni, finns oftast ångestsymtom som del i sjukdomsbilden.

Orsak

Orsakerna kan variera beroende på vilken typ av ångestsyndrom det rör sig om. Det centrala är att man har börjat att tänka på ett icke ändamålsenligt sätt som gör att ofarliga kroppsförnimmelser och vardagliga situationer tolkas som farliga och utlöser ångest. Man vet också att det förekommer störningar i så kallade signalsubstanser i hjärnan. Många läkemedel som påverkar balansen av dessa signalämnen lindrar också ångest.

Fobier kan uppstå hos människor som har upplevt något obehagligt i ett bestämt sammanhang, men de kan också finnas utan att man varit utsatt för det objekt eller den situation som man utvecklar en fobi för.

Diagnos

Det viktigaste är att man berättar om sina besvär så att läkaren/psykologen kan få en god uppfattning om sjukdomshistorien, vilket ofta är tillräckligt för att kunna ställa diagnos.

Vanliga fysiska symtom vid en ångestreaktion är hjärtklappning, andnöd, svettning, darrningar, muntorrhet, och illamående. Blodtrycksmätning, att lyssna på hjärta och lungor samt eventuellt neurologisk undersökning görs ibland för att utesluta kroppslig sjukdom.

Upprepade kroppsundersökningar är vanligen inte nödvändiga när samma symtom uppstår vid liknande senare episoder och den tidigare kroppsundersökningen var normal.

Behandling

Psykoterapi

Grundlig information om tillståndet, så kallad psykopedagogisk behandling, är ofta till stor hjälp och bör föregå all övrig, specifik behandling. Den form av psykoterapi som har bäst dokumenterad effekt och som för närvarande rekommenderas som förstahandsbehandling är kognitiv beteendeterapi (KBT). KBT går ut på att kartlägga problematiska tankemönster, förändra dessa samt att exponera för situationer som utlöser ångest. Till exempel kan man medvetandegöra att man har en tendens att reagera med ångest så snart man känner av helt ofarliga fysiska symtom på grund av att man tolkar dem som tecken på kroppslig sjukdom. Exponeringsbehandling vid fobier går ut på att man gradvis utsätts för det man är rädd för. På så vis försvinner rädslan för det aktuella objektet eller situationen efter hand. Numera finns psykoterapi för vissa ångestsyndrom via internet, se internetpsykiatri.se eller Vårdguiden.

Läkemedel

Läkemedel av typen bensodiazepiner ska i möjligaste mån undvikas eftersom de är starkt beroendeframkallande. De kan i undantagsfall vara aktuella vid inledning av antidepressiv behandling med SSRI samt i undantagsfall vid generaliserat ångestsyndrom som inte svarar på annan behandling.

Betablockerare (hjärt-kärlmedicin som hindrar hjärtat från att slå fort) kan ha effekt för personer som besväras av rampfeber (talare, musiker, lärare). Antidepressiva av serotoninverkande typ (SSRI) har dokumenterad effekt vid samtliga ångestsyndrom, med undantag för specifika fobier där läkemedel inte har någon plats i behandlingen.

Fysisk aktivitet

Konditionsträning är effektivt för att minska symtom vid ångestsyndrom. Studier tyder också på att ju högre intensitet konditionsträningen har, desto bättre är effekten på ångestsymtomen.

Prognos

Specifika fobier och paniksyndrom har en mycket god prognos vid rätt behandling, medan till exempel generaliserat ångestsyndrom är mer svårbehandlat. Posttraumatiskt stressyndrom förbättras ofta spontant över tid men behandling bör erbjudas så snart som möjligt för att minska lidande och funktionsnedsättning.