Ångestsjukdomar hos barn och unga

Vad är ångestsjukdomar hos barn och unga?

Ångesttillstånd hos barn och unga omfattar separationsångest, social ångest, selektiv mutism, generaliserat ångestsyndrom, panikångestsyndrom, agorafobi och specifika fobier. Även tvångssyndrom kan räknas till ångesttillstånden.

Ångestsjukdomar är mycket vanligt och 10–20 procent uppskattas ha ett ångestsyndrom under sina första 18 år. För de flesta barn börjar problemen gradvis, men fobier och panikångest kan uppstå plötsligt. 

Separationsångest

Separationsångest innebär ovanligt stor rädsla för att skiljas från en anknytningsperson, vanligen mamma eller pappa, och rädslan varar längre än den åldersperiod då sådana reaktioner är normala. Om separationen uppstår är det viktigt för barnet att snabbt återupprätta kontakten. Symtom på sådan ångest uppstår ofta innan barnet är sex år och kan medföra kroppsliga symtom som ont i magen eller huvudet. 

Social ångest

Social ångest är överdriven ängslan för vad andra tänker och tycker om vad man gör, presterar eller hur man ser ut. Det leder till undvikande av olika sociala situationer exempelvis skola, tala eller hålla redovisningar inför klassen, aktiviteter och kompisar.

Selektiv mutism

Selektiv mutism kännetecknas av att inte tala i vissa sociala sammanhang. Det är vanligt att barnet inte talar i skolan men talar obehindrat i trygga miljöer som hemmet.

Generaliserat ångestsyndrom

Generaliserat ångestsyndrom innebär överdriven ängslighet, som är hämmande för barnets beteende och funktion i de flesta situationer. Generaliserat ångestsyndrom ger ofta kroppsliga symtom som huvudvärk, magont och problem att slappna av och somna.

Paniksyndrom

Panikattacker är plötsligt insättande kraftig ångest med hjärtklappning, svettningar, darrighet, muntorrhet, svårigheter att andas och ofta med en rädsla för att dö. Paniksyndrom är när man har panikattacker i kombination med ihållande oro för att få nya panikattacker eller att man undviker platser eller situationer för att man är rädd för att få panikattacker. Panikattacker förekommer sällan före puberteten.

Agorafobi

Agorafobi (torgskräck) innebär stark rädsla eller ångest inför att vara i vissa situationer som att åka buss, vistas på öppna platser, vara i folksamlingar, gå i affärer eller på biograf, stå i kö, eller vara utanför hemmet. Barnet undviker eller fruktar situationerna på grund av tankar på att det skulle vara svårt att ta sig därifrån eller att det inte skulle gå att få hjälp vid genanta situationer eller panikattacker.

Specifika fobier

Specifika fobier innebär intensiv ångest för särskilda föremål, djur eller situationer, vilket leder till undvikande beteende. Till exempel kan fobi för hundar leda till att barnet inte går ut utan isolerar sig hemma där det känner sig tryggt.

Ibland talas det om rädsla att gå till skolan, som om det var en undergrupp av de specifika fobierna: "skolfobi". Men rädsla för att gå i skolan kan ha många olika orsaker.  Hos yngre barn är det vanligt med bakomliggande separationsångest, medan det hos äldre barn kan bero på social fobi, generaliserat ångestsyndrom och inte minst hos ungdomar, en depression. Problematisk skolfrånvaro kan också utlösas av sjukdom, dödsfall i familjen, byte av skola eller av att en vän flyttar. 

Orsak

Orsakerna till ångest hos barn och unga är komplexa, men man tänker sig att medfödda egenskaper hos barnet samverkar med uppväxtmiljö och livserfarenhet. Depression eller ångestsjukdom hos föräldrarna gör att barnet har en särskild predisposition för sådana sjukdomar, både genom arv och miljö.

Diagnos

För att diagnostisera ett ångesttillstånd får både barn och vårdnadshavare berätta om situationen. Ibland kan också information från skola och förskola inhämtas om föräldrar och barn godkänner. Standardiserade frågeformulär eller intervjuer används ofta och några av dem fyller föräldrar och eventuellt barnet i själv. En kroppslig undersökning brukar också göras för att utesluta andra sjukdomar som kan orsaka magont och huvudvärk.

Ibland behövs en så kallad neurokognitiv utredning för att ta reda på om barnet har adhd, autismspektrumtillstånd eller intellektuell funktionsnedsättning. Om barnet har sådana besvär kan man behöva mer omfattande anpassningar i skolan för att komma till rätta med ångestbesvären. 

Behandling

Olika former av ångest/rädsla hos barn är vanliga och övergående och kräver normalt ingen behandling. Om ångesten/rädslan är mycket intensiv eller långvarig eller om det påverkar barnet mycket, till exempel genom att det inte går i skolan, ska man söka hjälp. Målet är att barnet ska våga utmana sig i små steg utan att ta till säkerhetsbeteenden.

Psykopedagogisk behandling

Den hjälp som i första hand ges är samtal med barnet och föräldrar där man går igenom vad ångest är, vad som händer i kroppen och hur man kan arbeta mot ångest. Man pratar om vilka stressande och ångestskapande moment det finns i skolan, bland kamrater, i familjen och i omgivningen. Tillsammans med familjen försöker man få till en förändring och hitta bra rutiner för sömn, vardagsaktiviteter och skola. 

Psykoterapi

I vissa fall kan kognitiv beteendeterapi (KBT) vara hjälpsamt. KBT går ut på att kartlägga problematiska tankemönster, förändra dessa samt att exponera för situationer som utlöser ångest. 

Exponeringsbehandling vid specifika fobier går ut på att man gradvis utsätts för det man är rädd för. På så vis försvinner rädslan för det aktuella objektet eller situationen efter hand. 

Familjeterapi kan vara aktuell om det finns problem i samspelet mellan föräldrar och barn.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling kan bli aktuellt om barnet har mycket svåra besvär av ångest och ges alltid i kombination med andra åtgärder. De läkemedel som i första hand rekommenderas är så kallade SSRI som också används vid depression. 

Prognos

Många barn blir hjälpta med den behandling som erbjuds och ångestbesvären kan minska i och med att barnet blir äldre och mognare. En del barn kan ha besvär med ångest upp i vuxen ålder och det kan vara något som de får lära sig att leva med och hantera under livet. Bland personer med ångest är det vanligare med depression, vilket kan vara viktigt att tänka på, så att den diagnosen inte förbises.