Jag har en fråga angående SSRI preparat. Jag har hört att SSRI preparat förvisso har relativt lite biverkningar, men att de ofta har viktökning (och i och för sig i vissa fall viktminskning). Då jag inte vågar ta upp och prata om sådant. (vikten alltså, är väldigt otroligt rädd för att gå upp). Jag skulle vilja veta vilka preparat som oftast ger viktökning som biverkning, vilka som oftast inte gör det. Vilka ger ofta viktminskning som biverkning? Jag hade inte kunnat tänka mig att testa det, och att det sedan visar sig att man går upp och att då sedan avbryta och testa med något annat. Jag har en annan fråga till ang. viktökning. Jag har inte ens kunnat tänka mig att gå upp 1-3 kg. Vad tycker läkare om det, att man är löjlig? Att de få kilona inte spelar någon roll (speciellt inte för mig som inte väger så mkt från början och inte är överviktig). Jag tycker att jag är alldeles lagom i vikt så som jag är nu. Jag vill definitivt inte gå upp. Vill gärna också veta hur läkare inom psykiatrin oftast resonerar kring medicinering, vilket preparat (SSRI) de oftast vill välja som förstahandsval. Och allmänt generellt om medicinens verkan och biverkningar i övrigt. Tack på förhand
Tack för Din fråga. Du har alldeles rätt i att SSRI preparat kan ge både viktuppgång och viktnedgång. Tyvärr är det inte möjligt att i förhand avgöra hur den enskilde patienten reagerar och det är heller inte möjligt att lova att något särskilt preparat skall fungera i någon särskild riktning. Tyvärr är nog det enda att göra att prova och se vad som händer- en tröst är att viktförändringen oftast är reversibel (dvs har man gått upp i vikt så går man ner igen när man slutar ta preparatet). Jag tycker nog inte att du med din vikt har så mycket att oroa dig för. Du är inte på något sätt överviktig nu och den eventuella viktuppgång du skulle ha av att ta SSRI preparat är oftast mycket måttlig (några kilo). Ungefär så här skulle jag nog resonera- liksom jag tror att det flesta psykiater skulle göra.
Bästa Hälsningar, Lars Davidsson, psykiater.
Netdoktors fakta om depression »