Hej, är 25 år. Jag är en tjej som borde vara världens lyckligaste men allt är bara tvärt om. Allt är bara upp och ner och jag vet inte hur jag skall ta mig ur det. Jag har ett vikariat just nu som är slut i Juni men fått lovad förlängning. Nykär och har hyfsad god ekonomi. Men det är något som saknas och jag känner att jag sjunker allt längre ner. Det tankar som finns är bara att få komma bort från allt. Jag hittar inte ord. Och jag vet inte hur någon annan heller skulle kunna göra det. Har försökt att formulera mig i ord och skrift men det finns ingen som vill/orkar lyssna på mig så jag avslutar aldrig mina funderingar. Problemet är att jag alltid visat mig glad och positiv och lever fortfarande under den masken. Visar inte utåt förnågon hur jag mår. Alla säger att det är så skönt att ha mig nära för jag sprider sådan glädje, men det är inte jag utan bara en mask som jag tar på mig på mogonen. Vad skall jag göra eller ta mig till, känner att jag håller på attt tappa greppet helt? (Har svårt att lita på terapefter ett misslyckat försök under tonåren).
Tack för Din fråga. Av Din berättelse att döma så tycker jag att det finns en del som tyder på att Du drabbats av en depression. Förtvivla inte- det finns god hjälp att få. Jag föreslår att Du söker upp Din husläkare alternativt den
psykiatriska öppenvårdsmottagningen på hemorten och berättar om Dina problem. Det finns god hjälp att få.
Bästa hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
