Hej. Jag har nu varit mycket deprimerad ett längre tag (det började någon gång i början på högstadiet). Det har kommit och gått men de senaste fyra åren har det bara blivit värre och värre. Jag har lidit av sömnproblem så länge jag kan minnas och det är någonting som jag inte har kunnat få hjälp med där jag bor. Min ekonomi har aldrig varit stabil och jag har undet flera år gått på sociala för att överlva ekonomiskt. Skolan (Gymnasiet) klarade jag inte av och efter flertalet försök så gav jag upp det helt och hållet. Arbete är mycket svårt att få här där jag bor (ett utav de ställen med högst arbetslöshet i hela Sverige) och jag har varken råd eller ork att flytta. Jag har gått hos en psykolog men jag orkade inte fortsätta med det på grund av avsaknad av motivering. Jag har fått ett antal "panikanfall" som ingen tar på allvar. För ett tag sedan så blev jag oerhört motiverad att påbörja en yrkesutbildning som Arbetsförmedlingen skulle betala men det resulterade i ekonomiska problem då jag själv var tvungen att ligga ute med pengar som jag inte hade. Efter genomgången introduktionsutbildning så bästämde jag mig för att fortfölja utbildningen på annan ort då den inriktingen jag ville gå inte finns i närheten. Jag har möjlighet till temporärt boende då jag känner personer som är närbelägna den skolan jag vill gå. Allt var frid och fröjd tills jag fick veta att jag är tvungen att permanent flytta och skriva mig på den ort där utbildningen ligger. Allt blev hopplöst då jag inte har den möjligheten. Jag sjönk ner i en djup svacka. Mina närmsta tog mig inte på allvar och då jag inte fann någon att finna stöd hos, snarare tvärtom, blev det hela ännu värre. På senare tid har jag upplevt att mina armar och ben domnar bort mycket ofta och ibland är det väldigt skrämmande då de domnar bort så kraftigt att jag inte kan röra dem. Detta har blivit väre och värre. Så vitt jag vet så finns det ingen psykolog på den ort jag bor och jag har inte råd att pendla de tio mil till närmsta sjukhus med psyk-mottagning. Jag finner ingen motivering till någonting längre och orkar inte snart inte med min situation... Var dag är ett helvete, vad ska jag ta mig till...
Tack för Din fråga. Tyvärr är det väl så att i det fall behandling inte
finns tillgänglig på den ort Du bor måste Du ta Dig till något ställe där
den finns. Antingen får Du resa eller flytta men några andra alternativ kan
jag inte se i det fall Du skall få någon hjälp. Du skriver inte heller
varför Du inte har möjlighet att flytta- det är naturligtvis möjligt att det
finns mycket goda skäl till detta men om priset är att Du får avstå från en
attraktiv utbildning som kan ge Dig arbete och försörjning så kan kanske jag
tycka att det priset är alltför högt. Det viktigaste är ibland att se till
att en förändring sker- även om man inte alltid känner till vare sig
förändringens innehåll eller riktning.
Försök att förändra det som Du kan förändra- och försök att lämna resten
därhän....
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
