Hej, jag är snart 26år och har väl varit deprimerad till och från sen tonåren. För 4år sedan fick jag antidepressiv medicin (citalopram) som jag åt 1år. Någon mer hjälp fick jag inte, än ett recept. Sedan dess har livet varit rätt ok. Nu de senaste 1-2åren har allt vänt igen. Börjar bli allmänt less för att hela tiden se allt negativt, för att inte prata om mitt humör, jag är irriterad nästan jämt, och bister som min omgivning börjar upplysa mig om att jag är. Särskilt social har jag aldrig varit, jag biter ihop och är det iallafall i den mån jag måste. Helst av allt vill jag bara ligga under mitt täcke och få dagarna att försvinna. På dagarna går jag till mitt jobb, kämpar mig igenom dagarna, åker hem igen, och är sur. Det tar på krafterna att framstå att vara någon man inte är. För glad är jag inte längre. Det som börjar kännas lite olustigt, men är tankar som jag har varje dag, är att jag önskar att jag när jag pendlar till jobbet krockar med en lastbil eller nått. Eller att det händer en olycka, så jag slipper det här. Vad gör jag, jag orkar inte ta kontakt med min familjeläkare, allt känns bara som en påfrestning. Jag har egentligen allt utom lycka i mitt liv, och jag vet inte varför det ska behöva vara så här, eller är det normalt och det är jag som är känslig? Det känns som mina spärrar håller på att släppa, jag vet inte vad jag kan ta mig till när jag börjar känna mig allmänt less på livet.
Tack för Din fråga.
Det låter på Din beskrivning som om Du återigen börjar bli deprimerad. Jag tycker att Du skall ta kontakt med Din familjeläkare och antingen be honom behandla Dig eller remittera Dig till den psykiatriska mottagningen på orten. Det finns god hjälp att få- så förtvivla inte!!!
Bästa hälsningar
Lars Davidsson, psykiater, överläkare.