Är en kvinna på 30 år och har relativt nyligen separerat efter 7 års sambo förhållande med en gemensam son. Känner att mitt humör och mina känslor går upp och ner som en Berg & Dahlbana. Har verkligen försökt att reda ut mina känslor och finna svar för att det blev som det blev. Men eftersom det inte var jag som valde att vi skulle dela på oss, så har jag inte funnit några svar på mina frågor även om jag ställt samma frågor till min f.d. sambo. Jag känner mig helt utmattad och börjar gråta för ingenting, sover knappt och har ont i huvudet, har även fått problem med näsblod vilket jag aldrig haft innan men vet inte om det har något samband till hur jag känner mig för övrigt. Har även tappat 6 kg i vikt på 2 månader. Har precis träffat en man som är helt underbar och jag trivs verkligen i hans närvaro och känner att jag borde vara lycklig. Något som ännu mer försvårar min situation i samband med att jag träffat en ny är att jag inte vågat berätta det för min son, jag är nämligen rädd för att jag då ska få skulden för att det är mitt fel att hans pappa och jag inte bor ihop längre. För vår son mår nog inte så bra han heller, men är väldigt sluten av sig och säger att inget är fel fast vi bråkar om småsaker varje dag och flera gånger om dagen. Har fått reda på att han hittar på saker, inget allvarligt men ändå att han ljuger om småsaker som inte är helt onödiga. Vet inte vad jag ska ta mig till, verken för egen del eller för min sons del. Tacksam för hjälp på vägen.
Tack för Din fråga. Jag förstår att Du inte mår väl och att det inte är så lätt att veta vad Du skall ta Dig till. Du känner Dig helt utmattad, sover knappt och har dessutom fått problem med näsblod (vilket Du inte haft förr). Det troliga är väl att Du är rätt nedkörd efter den senaste tidens händelser och kanske (men inte nödvandigtvis) lider Du dessutom av en depression (Du har förlorat en hel del i vikt). Frågorna kring hur Du skall förfara med Din son och Din eventuelle nya man gör väl inte saken lättare.
Jag tycker att Du i första hand skall uppsöka Din husläkare och se till att Du på något sätt sover. Kanske skulle Du ta något sömnmedel en kortare tid? Människan behöver sin sömn för att samla sina krafter. Samtidigt kanske Du kunde diskutera i vilken mån Du lider av någon mer klinisk depression som behöver behandlas.
Hoppas jag kunnat vara till någon hjälp.
Bästa hälsningar Lars Davidsson, överläkare, psykiater.
