Jag är osäker på ifall detta var rätt metod att tillgå, men som jag förstod det rätt skulle man kunda vända sig till er via detta frågeformulär om man hade problem. Skulle detta vara felaktigt eller om jag vänt mig till fel personer ber jag om ursäkt och ber er bortse från denna fråga. Det som följer är mestadels förinformation till min fråga som jag ansåg vara nödvändigt för att kunna ge läsaren en förståelse för problemet i sig, jag ber om ursäkt för att det blev såpass mycket. Jag är en kille på 23 år som de senaste 7-9 åren känt mig nedstämd till en ökande grad under perioden med anledning av ett antal olika problem och funderingar som avlöst varandra under denna tiden. Min situation som sådan i nuläget är att jag är arbetslös sedan 4 år tillbaka, har aldrig haft något arbete och inte verkar kunna få mig ett jobb, ens av den enklaste varianten. Jag har aldrig haft ett förhållande och är väldigt säker på att jag (av varierande skäl) aldrig kommer att ha ett sådant eller inte kan hålla ett vid liv. Detta har fått mig att känna mig mycket nedstämd och otillräcklig, till den grad att jag har kontemplerat självmord och dylika 'lösningar', men inte riktigt varit så allvarlig med det. Jag ser mitt liv som ett tomt skal av ett värdelöst liv som inte är värt att leva om jag inte får ett jobb (det är inte till fullo min arbetslöshet som är problemet, men många av mina 'problem' skulle lösas av ett arbete och kanske kunna göra att jag kan leva ett någorlunda värdigt liv), då jag anser att meningen med livet är att föra våra gener vidare, förbereda vår avkomma och tillföra till samhället. Det faktum att jag inte kommer ha ett fårhållande utesluter möjligheten att uppfylla de två första kriterierna och således ser jag att det enda som skulle ge mitt liv mening och syfte är ett jobb. Jag har tagit ett flertal tester på internet och samtliga visar på att jag skulle vara allvarligt deprimerad och borde söka proffesionell hjälp, men jag kan inte se vad sjukvården skulle kunna erbjuda för hjälp annat än att skriva ut en massa piller som egentligen inte gör något annat än inducera en falsk verklighet, när det enda jag behöver är ett jobb. Arbetsförmedlingen har redan börjat avstyra sin 'hjälp' från arbetssökande till misstankar om depression och att de då inte skulle vara till någon hjälp. Jag ser ingen lösning på denna nedåtgående spiral av hjälplöshet och jag vet inte hur länge jag kan hålla huvudet uppe. Slutligen till min fråga Vad borde jag göra? Jag vill inte ta personlig kontakt med psykiatrin eller sjukvården då jag inte vill att min familj vet om att jag är så deprimerad och vill heller inte riskera tvångsintagning eller tvångsbehandling av någon form. Skulle bli tacksam för svar
Tack för Din genomtänkta redogörelse för din situation. Att du behöver hjälp och inte minst rådgivning för att komma vidare i livet är uppenbart. Jag tycker inte du skall avvisa psykiatrin. Här finns mycket hjälp att få och det är inte alltid fråga om läkemedel och tvångsåtgärder är det naturligtvis inte fråga om i ditt fall.
Kloka råd, samtal mm med kunniga doktorer,psykologer eller kuratorer kanske kan hjälpa till att lösa upp en del "knutar" och öppna vägen till ett arbete och därmed en bättre livskvalitet.Sedan kan säkert många bonuseffekter komma på köpet. Hjälp finns alltid att få bara man söker den. Ta nu snabb kontakt med närmaste psykiatriska specialistmottagning, alternativt en psykiatrisk verksamhet i privat regi dina problem är ingenting att skämmas för, så lägg korten på bordet för att få hjälp.
Vänliga hälsningar,
Jan Wålinder professor emeritus, psykiater.
