Jag är 28, medicinerar mot depression med 100 mg zoloft på morgonen och 45 mg remeron-s på kvällen. Remeronen har jag hållt på med sedan hösten 2003 och zoloften sen i december. Det jag nu känt under en längre tid är att medicinen hjälper, på så sätt att jag kan fungera, jobba, umgås, vara glad osv. Men samtidigt får jag intrycket att det medicinen har gjort är att kapa banden mellan mina negativa tankar och känslolivet. För alla negativa tankar finns kvar. Jag konstaterar att jag är en värdelös människa, fast eftersom banden till känslolivet har kapats så mår jag inte så jättedåligt av det. Och det funkar ju just nu, men genom att allt som orsakat mina depressioner ligger kvar och inte trasslas upp så skapar det ju grogrund för nya depressionperioder. Ibland får känslor och tankar kontakt, då t.ex. den sociala fobin (som jag får kraftigare när jag är depreimerad) slår till och jag får ångestanfall. Så min fråga är vad ska jag göra nu? Jag har redan gått ett och ett halvt år i kognitiv psykoterapi (avslutades aug 2005), och den ledde mig till där jag är nu. Efter detta har jag dessutom flyttat och har inte längre kontakt med öppenvården, utan bara med vanlig vårdcentral. Öppenvården där jag bor säger, när jag ringer, att de "Inte tar folk som bara medicinerar". Jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen, för jag orkar inte hamna i fler depressionsskov...
Tack för Din fråga. Som jag förstår det så har Du lidit av en depression för vilken Du har behandlats med en kombination av medicin och kognitiv psykoterapi- vilket anses vara bästa möjliga behandling. Du har blivit bättre- men är fortfarande långt ifrån bra.
Mitt första förslag skulle vara att Du återigen genomgår en kur av kognitiv beteendeterapi vilket kan vara en ytterligare hjälp dels att bli bättre dels att förhindra att Du återigen blir deprimerad. Sedan tycker jag att Du skall diskutera Din långsiktiga medicinbering med Din psykiater- det må vara att den medicin Du nu tar har hjälpt men det är därmed inte sagt att Du skall ta den som en långtidbehandling. Det finns andra möjliga alternativ- tex Lithium.
Bästa Hälsningar
Lars Davidsson, överläkare, psykiater.
