Var med om en mycket obehaglig situation härom dagen. Då jag nu varit sjukskriven för uttmattningssyndrom och depression i tre månader och medicinerar citalopram 20mg/dag i ca. 2 mån nu. Min man har dragit set största lasset under den här tiden och jag har märkt på honom att han varit trött den sista tiden. Vi har ett barn som är i förskoleåldern som är mycket trotsig i perioder. Eftersom jag inte orkat ta konflikter nu, har min man fått lov att ta allt. Härom dagen brast det för honom, han blev fruktansvärt arg och kastade bl.a ut en stol i trädgården och var helt okontaktbar. Jag förstår hans desperation, men är han också påväg att bli utbränd? Min kropp regerade mycket kraftigt på händelsen, jag började gråta hejdlöst och det kändes som om kroppen hamnade i kramptillstånd, det kom som primalskri och kvidande ljud från mig, jag rasade ihop på golvet och hjärnan kändes som om den höll på att lägga av helt. Jag fick smärtor i magen och efter någon minut klingade det av. Däremot fick jag ont i ben muskler och helt utmattad efteråt och dagen efter. Kunde inte sova på natten.
Jag kände mig totalt hjälplös den stunden.
Tack för din fråga. Av din beskrivning förstår jag att du inte har det lätt- och jag kan förstå att din man också känner ett stort mått av belastning. Hans reaktion verkar för mig vara ett tecken på att han befinner sig nära någon sorts bristningsgräns, vilket inte nödvändigtvis innebär att han drabbats av utbränningssyndrom i någon slags psykiatrisk mening. Din reaktion ser jag mer som ett sätt att reagera på din mans säkerligen rätt skrämmande och ovana beteende. Kanske skulle man kunna kalla din reaktion en ångestattack som satts igång av din mans rätt skrämmande reaktion. Mitt förslag är att din man söker hjälp (via vårdcentral eller psykiatrisk mottagning) alternativt att ni båda söker familjeteraputisk behandling/rådgivning. Säkert finns det hjälp för er båda att få och det kommer inte alltid att vara såhär.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
